Sorg

Det har inte varit så många dödar i mitt liv. Kommer väl fler med åren.

Men på 18 månader har jag fått uppleva två.
Den första fick mig att tappa fotfästet och förståelsen.
Den andra lämnade mig i trygg förvissning om att allt var som det skulle.

Nu vet jag att ingen relation har gått förlorad, de har bara förändrats. Mycket tid vid den första graven gick det innan jag kunde se det.
Innan jag kunde lyssna. Innan jag hörde.

Jag undrade varför han var borta och jag kvar. Han svarade:
"Du måste förstå att allt är ett. Så länge ditt hjärta slår, slår mitt hjärta."

Om jag bara stillar mig och känner mitt hjärta slå så vet jag att det är sant.

Men innan jag kunde lyssna var jag vilse i verkligheten.

Följande dikt av Henrik Hallgren fanns publicerad i Mimers källa, höst & vinternumret 2009.

Sorgens beröring

Sorgens beröring
Att du lämnat oss.
Sorgen
För några en tsumani
Som kastar allt överända
Som raserar, som skakar livet, hårt och smärtsamt.
För andra, en tyst viskning i hjärtat
Av tomhet och saknad.

Sorgen griper oss, klöser oss, smeker oss
Håller om oss, berör oss.

Sorgen pekar mot allt det vackra som varit.
Sorgen minns alla varma skratt, alla nära stunder.
Sorgen finns för att kärleken finns.

Sorgen. En spegel för vår egen dödlighet.
Allas vår resa i livets och dödens stora hjul.
Din kropp är aska nu, snart tillbaka till jorden.
Genom dig skall tusen blommor blomma, genom dig
Skall livet åter spira.

Du är borta nu, ändå är du här.
Genom minnenas band formar vi en ring
Av gemenskap.
En ring där du alltid har en plats.

Sorgens beröring.
Som en tsunami.
Som en stilla viskning i hjärtat.

/Emma