lördag 14 juli 2018

Ann Heberlein, #metoo och jag

Den 30:e juni publicerade SvD en intervju med författaren Ann Heberlein.
Hon tyckte att metoo-rörelsen var som en urspårad tjejmiddag med för mycket vin, hon framförde också att hon upplevde det som att man rörde ihop våldtäkt med en klapp på baken.

Och så får hon ju tycka. Själv tycker jag att hon (medvetet?) missar poängen.

Det var väl på tiden då att tjejerna lät vinet flöda så att det vi alltid diskuterat bakom stängda dörrar äntligen luftades i offentligheten.
Det var på tiden att männen själva började diskutera patriarkatet och dess "oönskade intimitet" i vida kretsar - vilket aldrig hänt om inte alla "tjejer" stärkta av vinet eller gemenskapen, vad vet jag, höjt sina röster ordentligt.

Med så många utsatta och offer, varför skulle uppropet vara välstädat och nyanserat? Ett massivt förtryck kommer att få uppleva ett massivt uppror. Galna kvinnor, kloka kvinnor, unga, gamla, rika, fattiga, läkare, narkomaner, författare, vi talar inte med samma röst, men hör oss alla!

Nej, en våldtäkt är inte en klapp på baken, en klapp på baken är inte en våldtäkt - men båda är symptom på en galen, unken människosyn och maktordning. Ett system #metoo uppmärksammat och som aldrig kommer att ursäktas, eller gömmas på tjejmiddagar igen.

/EH