söndag 31 juli 2011

Livet

Livet,
vad ska man likna det vid?

Månens återspegling
i daggdroppen
som hänger i näbben på en vattenfågel.


Dogen, grundare av en gren inom zenbuddusmen, 1200-talet.

/Emma

onsdag 20 juli 2011

Sommarsolståndet del 2

Som tidigare berättats skulle vi ju ut i skogen och fira midsommar.

Regnet gjorde nog att några stannade hemma och deltog på håll, men jag var denna gång fast besluten att stanna ute för att vaka in vändningen...

Innan avtalad tid var jag på plats för att göra en privat ceremoni där jag skickade runor till en vän som tappat hoppet. Sedan gick jag runt och njöt av sommaren, ända tills mjuka droppar fick mig in i bilen för att vänta in de andra.
När systrarna kom var det hällregn - vad göra? Vi väntar tio minuter och ser, tyckte P.

Tio minuter senare var bara ett lätt duggande kvar och när vi kom till ceremoniplatsen hängde bara dropparna kvar som ädelstenar i träden när solen bröt genom molnen - vilket välkomnande!

Vi kallade riktningarna och bjöd in hela runcirkeln.
Sedan trummade vi och min stora, vackra trumma från Jokkmokk sjöng så starkt med mig.
Solen gick ned och efter en sittning tillsammans blev jag och P kvar för att vaka in den nya dagen.

Nära vattnet låg vi, med en jordfast sten mellan oss. På stenen i eldkärl brann en ceremonield en stund, men glöden och värmen räckte långt in i skymningsnatten.
Vi talade inte, slumrade väl en stund, såg upp på träden som vajade ovanför och lyssnade på den ljusa sommarnattens ljud och sjöfåglarnas läten...

Ljuset blev sakta starkare och konturerna blev skarpa igen, många som lekt i halvmörkret drog sig tillbaka för att lämna oss ensamma till gryningen.

Att vara en del av solståndsnatten, att vaka vändningen, i tystnad på Moder Jord - är det finaste jag varit med om på länge.

Det finaste jag varit en del av på länge.

Tack!

/Emma

tisdag 12 juli 2011

Adam av Bremen

I dag var jag på Björkö och besökte Birka.

Skulle ha kunnat vara riktigt intressant om muséet varit lite generösare - jag vill ha mer historia och information! Om det funnits uttömliga beskrivningar av de mest intressanta platserna så att man kan gå runt i egen takt och inte vara hänvisad till guidade turer - och om restaurangpersonalen fick koka eget kaffe! Skäms för att bjuda på det där färgade vattnet (och att äppelkakan kanske finns men, nej! den har vi glömt i frysen!)... Ööööh? Vill ni ha besökare eller?

Men jag mötte i alla fall Adam av Bremen, verksam på 1000-talet efter vår tideräkning. Nu var han aldrig själv i Sverige men hans beskrivningar kan ju i alla fall vara lite intressanta med tanke på mitt förra inlägg. Håll till godo!

"Svenskarna saknar inget med undantag av det högmod som vi älskar eller rättare tillber. Allt som bara har med tom fåfänglighet att göra, såsom guld, silver, präktiga hästar, bäver- och mårdskinn, saker som vi beundrar till vanvett, räknar de som ingenting: Det är bara i fråga om kvinnor som de inte känner någon måtta: var och en har allt efter möjligheter två eller tre hustrur samtidigt, men de som är rika eller hövdingar har otaliga."

"De söner som de får räknas som äktfödda. Med döden straffas däremot den som har samlag med nästas hustru eller våldtar en jungfru eller plundrar grannens egendom eller gör honom orätt. Även om nordbor utmärker sig för gästfrihet, ligger svenskarna ett steg före. De räknar det som den värsta skam att neka resande gästvänskap, ja, det härskar en ivrig kapplöpning om vem som anses värdig att mottaga gästen. Där visas denna all möjlig vänlighet och så länge han önskar stanna förs han hem till den ena efter den andra av värdens vänner. Sådana vackra drag finns det bland deras sedvänjor."

"Svenskarna består av många stammar som utmärker sig i såväl i styrka som i beväpning, förutom att de är lika framstående krigare till häst som till sjöss. Därför ser man att de har makt att hålla ordning på de andra nordiska folken. De har kungar av gammal släkt, men deras makt begränsas av folkens vilja. Vad alla gemensamt bestämt det ska kungen stadfästa, såvida inte hans uppfattning verkar bättre, då kan de stundom, om än ogärna, följa den. I fredstid passar det dem utmärkt att på detta sätt vara jämlika, men i krig lyder de blint konungen eller den som han sätter över dem som den dugligaste."

"Kommer de i nöd under striden anropar de en av sina många gudar och efter segern är de sedan guden tillgivna och föredrar honom."

Förvisso inga förstahandsuppgifter - men sant är att Birka aldrig blev kristnat, Ansgar var tydligen inte så övertygande...

Kristen mission borde ifrågasättas i våra dagar, och inte bara på grund av hur stackars Ansgar misslyckades. Antagligen är det andliga liv som folk har utvecklat i samklang med plats och människor, att ta detta från folk och ersätta det med något importerat låter som att skapa problem.

/Emma

Monument över häxdömda i Norge - stolta över 1000 år av kristendom i Sverige?

Onsdagen den 22 juni var det ett stort reportage i Svenska Dagbladet om ett monument som byggts i Norge över alla som dömdes som häxor. I Finnmark dömdes 91 av de 135 anklagade till döden genom att brännas till döds. 67 av dessa var kvinnor - 24 män.

Minnesmärket byggdes av norska vägverket för 80 miljoner. Skulle Sverige våga sig på något liknande synliggörande?

Eller vältrar vi oss i någon slags självgod bild av kristendomens inflytande över vårt land som allt igenom god?

Om nu våra seder och bruk genomsyras av kristendomens värderingar sedan 1000 år, varför fick kvinnor rösträtt så sent? Varför hade mannen rätt att våldta sin fru så länge?

Kristendomen ska enligt läroplanen i skolan ha en särställning i vårt land.
På allvar tänker jag ta detta när sonen kommer hem med en berättelse om svenskar dömda för häxeri till påsk och inte bara ett färglagt ägg.

Ägget är det inget fel på när vi firar våren, men att kristendomen fört med sig både gott och mycket ont, verkar få komma ihåg i officiella sammanhang. (Hej Kristdemokrat!)
Istället kan det låta som att innan Ansgar steg i land tyckte alla att det var helt ok att stjäla, lemlästa grannar och bränna folk på bål... eller vänta nu, vilka förordade det där sista egentligen?

Att våga se och synliggöra det som hänt i historien är enda sättet att komma framåt tillsammans.
Själv tänker jag besöka Vardö för att se ett minnesmärke som är tänkt att locka resande - och när vi är där begrunda lågan som kan ge liv eller bränna det till sot.

/Emma

söndag 10 juli 2011

Tata - rapport från Ungern

Årets europeiska träningsläger för min karateorganisation hölls i en väldigt trevlig stad utanför Budapest som heter Tata (bara det!).

Deras olympiska träningscenter hade två stora hallar för träning och låg fint vid en stor park med sjö och uthyrning av båtar.

Allt var förvånansvärt (fördomar, fördomar) välordnat, välstädat och fint i hela denna lilla stad. Många planteringar, parker, vatten och cykelvägar. Vi åkte också innan värmen landade över 30-gradersstrecket...

Sista dagen var vi i Budapest och dit skulle jag gärna åka tillbaka för att hinna besöka baden och ölkaféerna... och lite annat ditt & datt.

Jag tränade en del, så länge nacken höll, och nu är jag väldigt sugen på att komma tillbaka till min egen träning igen!
Liten var ett under av tålamod, nöjde sig med ungerska barnprogram och glass...

För en gångs skull blev det dock inga vykort skickade! Men kära, vänliga och soliga hälsningar till Er alla från

/Emma