måndag 21 september 2015

Stockholm är fattigt... eller enögt?

Nu kommer människor från andra länder som behöver hjälp, trygghet och bostad.
Många vill hjälpa till, och det är inte konstigt för Stockholm är fullt av empatiska, vänliga människor.

Men vi måste också vara aktsamma på vad politikerna tar sig till, de som så att säga vänder kappan med opinionsvinden mer än gärna.

För några år sedan skrevs det mycket om hemlöshet. Folk skänkte kläder och pengar och uppmärksammade det skrämmande faktum att vi har tusentals hemlösa i vår huvudstad.

Då skulle saker privatiseras och ett stort boende för hemlösa med uppåt hundra platser lades ut på entreprenad.
Först försökte Stadsmissionen göra något bra men fick ge upp då ekonomin inte gick ihop.
Vips kunde vad-heter-de-nu-för-tiden-de-byter-ju-namn-så-fort-de-gör-bort-sig ta över. De sket helt enkelt i att underhålla byggnaden så nu när staden tar över igen eftersom det inte fungerat måste man flytta ut. Byggnaden är inte beboelig.
Så nu har ni tips på hur man i en icke lönsam bransch kan hitta sätt att sko sig på skattepengar - skippa moralen bara.
Man kan ju inte bry sig om människor heller förstås...

Problemet är nu att man inte hittat något nytt ställe att ge dessa personer husrum. Dessutom lägger man ner att annat ställe som i stället ska bli boende för flyktingar. Och vintern kommer, då är det inte kul att sova ute...

Har vi verkligen inte råd att ta hand om både de hemlösa i vår stad och de som flyr från sitt land och behöver hjälp?
Är vi så fattiga att vi måste sätta en utsatt grupp mot en annan?

Eller, ve och fasa, är vi cykloper? Har vi bara ett öga och kan bara ta in ett problem i taget?

Är vi så fattiga att empatin följer löpsedlarna?


/EH