fredag 26 juni 2009

Lätta äppelkakan

6-8 portioner.

2 ägg
2 dl strösocker
2 dl vetemjöl
1 knivsudd bakpulver
ca 2 äpplen
2 msk kanel + 2 msk strösocker (drygt ; )
50 g kallt smör
ca 1/2 dl pärlsocker

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj en rund form, ca 24 cm i diameter.
Vispa äggen med sockret till ett luftigt skum. Vänd i vetemjölet blandat med bakpulver och häll smeten i formen.
Skala och kärna ur äpplena och skär dem i tunna klyftor. Vänd dem i kanelsocker och stick sedan ner dem i smeten och hyva över kallt smör. Strö över pärlsocker och grädda mitt i ugnen i ca 30 minuter.

Servera med glass eller vaniljsås.

/Emma

Inga fler Rebecka

Det var ingen bra grej för henne, det där livet. Föga konstruktivt. Ganska tomt.

Inget att rekommendera för andra unga kvinnor.

Ibland kan lite omtanke snitsla banan åt ett annat håll...
Att ta hand om den där fulla tjejen istället för att utnyttja tillfället.
Att inte applådera en 18-årig tjej som kan supa ikapp med 35-åriga män.
Att inte döma den vars ryggsäck man inte burit på och inget vet om.

Om du är en vän eller föräldrer, be om hjälp när du inte vet vad du ska göra.

Om du är Rebecka, tänk på att livet kan vara bra och att du har rätt att må bra. Du är värd det.

/Emma

måndag 22 juni 2009

Tips till rökare

För de som inte redan praktiserar detta: när du rökt ciggen, släck den ordentligt mot marken eller skosulan och släng den sedan i en papperskorg.

Om jag satt på en parkbänk och åt karameller i papper och slängde varje papper på marken skulle säkert folk reagera eftersom det inte är ok - det är inte ok att skräpa ner med fimpar heller.
De går nämligen inte upp i rök (förlåt ; ) det kommer en annan människa och städar trottoaren eller parken efter dig - borde du inte plocka upp efter dig själv?

Ett litet barn som äter en fimp kan dö.

Är du i en park med långt till papperskorgen så ha en liten ask eller påse med dig - hundägare plockar bajs, rökare kan ta med sina egna fimpar.

Ett enkelt sätt att göra världen lite vackrare.

/Emma

fredag 19 juni 2009

Midsommar

Efter jobbet idag tog jag en joggingtur. Fåglarna sjöng överallt i skogen och det kom ett vackert regn över grönskan och mig. Det doftade... sommar. Midsommar.

För på söndag är det sommarsolståndet och det firar vi i dag. Växandet, livet, det heliga bröllopet mellan Gudinnan och Guden som får världen att gå vidare i sitt kretslopp.
Mötet mellan den feminina och den maskulina principen, inom och utanför oss, fruktbarheten som får nya idéer att spira, nytt mod att komma till oss och även ljuvliga människobarn.

Livets höjdpunkt firar vi.
Enligt urgammal sed.

Redan för femtusen år sedan på Orkneyöarna hade stenåldersfolket som levde där sommarsolståndet och vintersolståndet i sin "kalender". Bara en dag om året skiner solen in i deras gamla gravkammare, det är på vintersolståndet.
Men min vilda gissning gör gällande att de firade livet på sommarsolståndet som vi...

Jag jobbar mina 12-timmarspass på lördag och söndag men efter det tar jag nog barnet i handen och åker till sjön. Där offrar vi något till Gudinnan och Guden.
Jag kommer att tacka för allt vi har och be dem fullfölja sitt bröllop, så att vi kan bärga frukterna innan hösten, vila i vinterns gnistrande kyla och känna hjärtat glädjas åt de första vårtecknen igen nästa år...
Barnet kanske ber om mer glass. Och det som kommer från hjärtat brukar inte passera ohört.

Så jag önskar Dig en ljus framtid,
att Du får ge mycket kärlek och ta emot trefalt mer.

Glad midsommar!
/Emma

måndag 15 juni 2009

"Gud finns nog inte"

Humanisternas kampanj uppmärksammas i dagens Nerikes Allehanda och i en krönika i Dagens Nyheter.

Själv tyckte jag nog att den var ointressant. Den verkar handla om de stora världsreligionerna - och även om jag högaktar deras grundläggande värderingar i kärleksbudskapet tillhör jag ingen av dem.

Jag är ju hedning. Har hämtat många nyttiga kunskaper från buddismen förvisso men söker mig framåt på den andliga krigarens väg.

Jag delar med många som inte skulle kalla sig andliga känslan för naturen. Att se björklöven spricka ut, tussilagon komma... Eller den klarblå himlen en gnistrande kall vinterdag. Kraften i åskan som går när regnet piskar rutorna - för mig handlar det om mera än fysik.
Att vila i ett ickeintellektuellt tillstånd av samhörighet med något större.

Humanisterna säger "mindre än 20% av svenskarna är religiösa" - men jag tror att det är en definitionsfråga. Att man inte öppet tillhör en av de stora världsreligionerna betyder inte att man saknar en andlig dimension i sitt liv.

Att lämna gröt till tomten eller en kaka till småfolket i skogen lämnar i alla fall dörren till något annat på glänt - kanske behöver man inte teoretisera allt.

/Emma

onsdag 10 juni 2009

Torsten Andersson död

DN tisdag 2:a juni:
Konstnären Torsten Andersson har avlidit. Han skulle ha fyllt 83 år den 6:e juni.

Förra året i samband med att han vann Carnegie Art Award klippte jag ut en intervju med honom.

Vad driver dig som konstnär?
- Det kan jag inte svara på, men behållningen av jobbet är mest av psykologisk karaktär. Besatthet botar ångest, det är svårare att inte arbeta.

- Men nu för tiden krävs starka känslor för att uttrycksbehovet ska bli till målningar. Jag kan inte längre bara tycka om solen, utan måste dyrka den, säger Torsten Andersson.

Yeah, tänkte jag, så är det. Den mannen skulle jag vilja träffa, få vara i hans ateljé en stund... men vet aldrig vad man kan upptäcka om man får vara tyst med någon ett tag.

Så blev den stunden aldrig av. Och jag ångrar att jag aldrig ens försökte få den till stånd.

S sa: säg till dem du älskar att du gör det så ofta du kommer åt.
Halvt lyckades jag där, med att säga hur han nådde mig.
I eftertankens kranka blekhet tänker jag - om jag vetat att han skulle dö skulle jag ha sagt så mycket mer.

Den där döden... själv tycker jag att den kan vara en trösterik tanke i svåra stunder. Men när andra dör verkar jag ändå överraskad. Och överraskad kan jag fortsätta bli men jag vill aldrig mer bli det med bismaken av att en chans till något viktigt gått förlorad.

/Emma

tisdag 9 juni 2009

Karma - hur lever jag mitt liv?

Jag läste i den Tibetanska livs-och dödsboken om hur man kan missförstå karma.
Att man kan gå förbi någon som lider och bara säga: det är hans eller hennes karma att lida.
Men tänk om själva poängen var att mitt karma var att hjälpa den personen...


Diskuterade orättvisor med en kollega på jobbet. Han pekade på orättvisan i att den som skött sig hela sitt liv, kommit i tid och stretat på jobbet, tagit hand om familjen och sparat en slant, vid en fabriksnedläggning får mindre stöd än den som haft samma jobb men slösat, supit och varit en odräglig j-vel. Eftersom man måste göra av med det man sparat först innan man får exempelvis socialbidrag eller bostadsbidrag.


Vad är rättvisan i det, frågar han, vad är meningen med att sköta sig?


Och jag tänker, det är själva livet som är belöningen. Sättet man lever, tillfredsställelsen under vägen när man vet att man gör sitt bästa och anstränger sig att vara vänlig.
Att lägga sig på kvällen och med ro i sinnet tänka gott om folk, och veta att de tänker gott om en tillbaka. Att vara trygg i vissheten att man valt en väg genom livet som man tror på.


Det är livet här och nu som är belöningen, rättvisan ligger i att den som strävar efter gott har så mycket närmare till sinnesfrid och lycka än den som inte bryr sig om andra.


Även om jag inte kan hjälpa, ger det mig så mycket större tillfredsställelse att försöka än att bara gå förbi den som har det svårt. Det känns bättre i hjärtat.


/Emma

lördag 6 juni 2009

Dagens dikt




Nattvarelserna


tröstar inte


plåstrar inte




såren öppna


öppna


öppna


mot himlen



/Emma

Jag skriver kärleksbrev

Jag skriver kärleksbrev till min man.
Jag skriver kärleksbrev till honom som jag vill dela livet med.
Till honom som inte definierar mig som det ena eller andra utan låter hela mig vara med.
Jag skriver kärleksbrev till mannen som vågar älska mig.

Jag skriver kärleksbrev för att jag också vågar älska. Och jag älskar dig för allt du vill och drömmer om, inte bara för den du är. Jag älskar dig för allt du bär ett frö till och som jag inte har en aning om hur det blir. Jag behöver inte veta. Jag litar på livet när vi är tillsammans.

Jag skriver kärleksbrev till min man.
Jag skriver kärleksbrev eftersom han får mig att känna mig älskad. På riktigt.

/Emma

onsdag 3 juni 2009

Mitt ansvar & ditt

Det är betydligt mycket bättre att vara medveten om en enda brist hos sig själv än om tusen brister hos någon annan.
För när bristen finns hos en själv har man möjlighet att rätta till den.
Dalai Lama

/Emma

måndag 1 juni 2009

Recension nr 4

Om det nu är rätt ordning låter jag vara osagt, men från Skånskan den 29:e maj:

http://www.skd.se/article/20090529/NOJE/176325419

"Tomhet och tristess"... boken flyter ifrån mig. Jag skriver vidare och flyttar mig steg för steg från tomheten. Och jag har inte för avsikt att gå dit och utforska den igen.

/Emma

Recension nr 3

Ur BTJ-häftet nr 11 2009:
"Att arbeta som stripteasedansös i Stockholm är långt ifrån glamoröst, inga jobbförmåner så långt ögat når, möjligtvis fri sprit efter stängning med risk för att däcka på klubben och inte veta vad som har hänt när man vaknar upp igen. Välbetalt är det inte heller, med en månadslön som ett studielån, inklusive dricks, kommer man inte långt. Det är en slitsam tillvaro som huvudkaraktären lever i, och när hennes kollega och tillika inneboende går över till porrfilmsbranschen bestämmer hon sig för att försöka lägga av med att jobba på klubben och starta sitt riktiga liv. Men spriten, de snabba pengarna och de snabba kickarna lockar och pockar. Språkhanteringen är lika rå som innehållet. Emma Helgessons debut är en rak redogörelse för hur det kan vara att vara en del av Sveriges sexindustri och om att ha önskedrömmar om att åtminstone någon gång få sova ordentligt."
-Sara Sivre

Så om du inte redan köpt boken via nätbokhandlarna eller http://www.trombone.se/ - spring till biblioteket och säg att de verkligen borde ta in en bok det står om btj-häfte nr 11 ; )

/Emma