Fullmåneceremoni

Fullmåne. Full kraft.

Solen var röd när den gick ner bakom gården och vi mötte skidåkare på väg hem.
Men vi svängde upp i skogen och pulsade bort från väg och stängsel, följde rådjursstigen och stannade vid bergskanten med den vida utsikten.

Vem gräver i myrstacken, vems klor gör sådana märken?

En eld. Att värma kängor, händer och trummor vid.
Vi kallar sex riktningar - jag, Korpsyster, Bror och Syster. Vi kallar och ställer oss i harmoni med universum, med det stora mysteriet.

Vi ljudar runraden som spelar oss spratt.
Vi trummar, skallrar, sjunger vilda gallrar. Kontakt med Modern och Vargen. Vi samlar kraft, vi tar kraft, vi skickar full styrka till vargstammen att leva vilt och friskt i vårt land.

Vi hyllar diserna och det spirande under marken... alverna glädjs med oss.
Vårglädje! Gåvor till elden, en bön.

Runpåsen kommer fram. Samma igen - fatta nu då Emma!

Och månen kommer... Röd och klädd i molnslöjor med stjärnor ovanför. Gammelmor med minnen.
En mugg kaffe och en smörgås. Kalla tår.

Vi samlar oss. Tackar rimtursarna. Tackar de vi kallat. Tackar de vi inte kallat som kommit ändå. Dags att släcka elden. Dags att lämna platsen.
Ett skratt, en skatt, en ny vår - vad bär den med sig?

Vem vet.

/Emma