torsdag 6 februari 2014

Problemet med tiggeri

Hamnade i en intressant diskussion med en kollega om de utländska tiggarna på Stockholms (och andra städers) gator.

Vi bara talade förbi varandra och till slut förstod jag varför, vi diskuterade ju inte samma sak!

Jag trodde att vi talade om det humanitära lidandet och vad vi (inte) kan göra för att hjälpa dem.

Men hen talade om samhällets kostnader för dessa individer och hur vi skulle slippa ha dem här.

Nix, en tjuga i handen löser inga problem. Men det kan vara en handling av solidaritet människor emellan.
Att inte ge några pengar av anledningen att "de bara kommer tillbaka", är för det första att blanda ihop människor med hunduppfostran och för det andra att
som 1-åringen tro att saker försvinner om man håller händerna för ögonen och inte ser dem.

På vilka ska vi lämpa över problematiken?
Finns det en lösning över huvud taget i dagsläget?

Eller kan det vara så att om människor väljer att sitta på en kall och våt gata i Stockholm och tigga pengar i februari,
så är det inte för att de skulle kunna ha en massa andra bättre saker för sig.

Och kan det kanske finnas en mening med att vi ska se eländet för att bli påminda om hur det är ställt i världen?

Jag följer med spänning hur vårt moderna, upplysta, fantastiska land ska hantera den här situationen fram över.
Själv har jag ingen lösning, men som vanligt säger förslagen på den slutgiltiga lösningen mer om den som talar än om den det talas om.

/Emma