Tydligen pågår ett stort missförstånd i Vallentuna.
Nedanstående artikel från nyheter24.se kan väl inte vara något annat?
VALLENTUNA. Två gånger under den senaste veckan har den villa som ska hysa ensamkommande flyktingbarn vandaliserats. De boende är irriterade, men inte över vandaliseringen utan att det kommer att flytta in flyktingbarn i området. Under helgen har någon klottrat på villan och kastat ägg. Men det var bara början.
Värre skulle det bli.
Jag kan tänka mig att dessa Vallentunabor (en liten minoritet antar jag) helt enkelt förväxlat orden "ensamkommande flyktingbarn" med ord som "psykotiska, våldsbenägna, utagerande brottslingar".
Lätt hänt, men låt mig förtydliga: "ensamkommande" i detta fall betyder att någon anländer till Sverige utan sällskap, "flykting" indikerar starkt att en person varit tvungen att fly sitt hemland och "barn" är alltså en omyndig person.
Sammantaget handlar detta alltså om barn som utan föräldrar eller andra anhöriga tvingats fly från sitt land.
Puh! Skönt att vi kunde reda ut det! Nu kan de Vallentunabor som misstagit sig istället ägna tiden åt att fundera på vilka insatser de kan göra för att dessa barn ska känna sig välkomna - och få i alla fall bråkdelen av den trygghet och de förutsättningar de hade fått om de från början varit födda i Vallentuna.
/Emma
söndagen den 18:e mars 2012
tisdagen den 13:e mars 2012
Till en bortgången vän
I lördagens DN publicerades en nyskriven dikt av Kristina Lugn, till minne av Erland Josephson.
Jag tycker att den beskriver så bra i sista versen hur förtvivlan kan tröstas från andra sidan graven (om inte annat så för stunden).
Till Erland
Över ensamma och älskande
råder samma lag:
vi måste skiljas från oss själva
någon vacker dag
då kommer det en Främling
och tar värmen från vår blick
och drar ett streck av glömska
över scenerierna vi gick.
Men inget rår på glädjen
jag får av dig, igen
när jag går in i mörkren
som sjunger om min vän
och viskar jag i natten
ditt vackra, starka namn
blir min fruktansvärda saknad
som ett småbarn i din famn.
Det var något jag också gjorde, jag sade ditt namn, jag säger ditt vackra namn - ibland blir det mjukt och varmt. Ibland väcker det saknaden på avgrundens botten.
/Emma
Jag tycker att den beskriver så bra i sista versen hur förtvivlan kan tröstas från andra sidan graven (om inte annat så för stunden).
Till Erland
Över ensamma och älskande
råder samma lag:
vi måste skiljas från oss själva
någon vacker dag
då kommer det en Främling
och tar värmen från vår blick
och drar ett streck av glömska
över scenerierna vi gick.
Men inget rår på glädjen
jag får av dig, igen
när jag går in i mörkren
som sjunger om min vän
och viskar jag i natten
ditt vackra, starka namn
blir min fruktansvärda saknad
som ett småbarn i din famn.
Det var något jag också gjorde, jag sade ditt namn, jag säger ditt vackra namn - ibland blir det mjukt och varmt. Ibland väcker det saknaden på avgrundens botten.
/Emma
torsdagen den 8:e mars 2012
Växtkraft i rabatter och i magen
Snödropparna blommar, och några krokusar. Har fortfarande inte sett någon pussiglado dock.
Växer gör det i alla fall, och ungen växer i magen.
Något jag har större tålamod med denna gång än för sju år sedan är folk som kör hanpåläggning.
Förra gången blev jag irriterad för att kända och okända människor traskade fram och självklart la händerna på min mage - alltså tog sig friheten att tafsa på min kropp.
Nu undrar jag om det verkligen är min mage de är ute efter, eller: om det verkligen är MIN mage de är ute efter.
Eftersom de tappar ögonkontakten och blir alldeles tysta - som om det skulle höras något där inifrån. Nu tror jag snarare att de på något sätt visar sin förundran över miraklet. De samspelar med en arketyp: Modern, Den Livgivande, Växtkraften... Livet självt.
Jag bär något vi alla spontant vördar. Något heligt vi känner igen. Inga ord, men en hand på magen.
Ta det inte som en inbjudan, jag säger bara att jag har större tålamod med det den här gången.
I dag är det internationella kvinnodagen och Sivs dag, Siv som får åkrarana att spira och vara fruktsamma, Siv som slår vakt om familjen och traditionerna.
Hell dig Siv! Och Hell alla kvinnor som inte ännu fått veta att ni är gudinnor - må diktaturer falla och öppenhetens ljus lysa upp många mörka hörn i världen till den 8:e mars nästa år.
/Emma
Växer gör det i alla fall, och ungen växer i magen.
Något jag har större tålamod med denna gång än för sju år sedan är folk som kör hanpåläggning.
Förra gången blev jag irriterad för att kända och okända människor traskade fram och självklart la händerna på min mage - alltså tog sig friheten att tafsa på min kropp.
Nu undrar jag om det verkligen är min mage de är ute efter, eller: om det verkligen är MIN mage de är ute efter.
Eftersom de tappar ögonkontakten och blir alldeles tysta - som om det skulle höras något där inifrån. Nu tror jag snarare att de på något sätt visar sin förundran över miraklet. De samspelar med en arketyp: Modern, Den Livgivande, Växtkraften... Livet självt.
Jag bär något vi alla spontant vördar. Något heligt vi känner igen. Inga ord, men en hand på magen.
Ta det inte som en inbjudan, jag säger bara att jag har större tålamod med det den här gången.
I dag är det internationella kvinnodagen och Sivs dag, Siv som får åkrarana att spira och vara fruktsamma, Siv som slår vakt om familjen och traditionerna.
Hell dig Siv! Och Hell alla kvinnor som inte ännu fått veta att ni är gudinnor - må diktaturer falla och öppenhetens ljus lysa upp många mörka hörn i världen till den 8:e mars nästa år.
/Emma
måndagen den 20:e februari 2012
Benke i DN, Frälsis, du & jag
Tror det var i fredags Bengt Ohlsson skrev en text i DN som jag tror handlade om konsumtion.
Det smög sig också in ett uttalande om någon som betänkt sambandet mellan sänkt skatt och att vissa människor fått det sämre i samhället, medan alltså denne person fått "mer att shoppa för".
Benke föreslog då att de som har problem med detta kunde skänka det som blir över efter skattesänkningen till exempelvis Frälsis eller Röda Korset.
Som timvikarie på ett boende för hemlösa missbrukare varav många har psyk-problematik känner jag att jag har ett och annat att förmedla.
I min "bransch" har det dragits ner märkbart de senaste åren - men förskjutningen startade redan på 80-talet säger de som varit med.
Men sedan jag började för fyra, fem år sedan har vi alltså fått en uttalad politisk målsättning att "sänka ambitionsnivån" för denna, för all del svårarbetade, målgrupp.
Kort sagt: vi gör nu mindre än vi faktiskt kan för att de längst ner på samhällsbotten ska få ett värdigt liv.
Jag säger inte att allt är sämre, stället jag arbetar på fungerar väl - men det är inte ett ställe för de som mår sämst (det stället stängdes för två år sedan där vi hade en "högre ambitionsnivå").
Bengt, hur många som än skänker 12 000 kr om året till Frälsis kan de inte göra det arbete vi gjorde på ett mindre boende med mera personal.
En del saker borde helt enkelt samhället = du & jag, stå för. Till exempel borde vi stå för allas rätt att leva ett någorlunda värdigt liv.
Första gången vi diskuterade LVM om en klient på jobbet trodde jag att de skämtade när de antydde att det var för dyrt. Visst var det skönt att vara blåögd - men nu vet jag att vissa liv är värda mindre än andra.
En hemlös missbrukare måste ofta vara så nära döden att det står och väger för att det ska beslutas om att omhändertas. Medan till exempel Benke får all vård han behöver utan att någon diskuterar vad han tillfört mänskligheten på sista tiden.
Välgörenhet är väl bra - men samhället ska stå för grunderna, helt basic borde vara "Vi ska göra vårt bästa för alla i vår stad, livet är okränkbart".
Höj skatten - låt de som fortfarande är blåögda vara det på goda grunder.
/Emma
Det smög sig också in ett uttalande om någon som betänkt sambandet mellan sänkt skatt och att vissa människor fått det sämre i samhället, medan alltså denne person fått "mer att shoppa för".
Benke föreslog då att de som har problem med detta kunde skänka det som blir över efter skattesänkningen till exempelvis Frälsis eller Röda Korset.
Som timvikarie på ett boende för hemlösa missbrukare varav många har psyk-problematik känner jag att jag har ett och annat att förmedla.
I min "bransch" har det dragits ner märkbart de senaste åren - men förskjutningen startade redan på 80-talet säger de som varit med.
Men sedan jag började för fyra, fem år sedan har vi alltså fått en uttalad politisk målsättning att "sänka ambitionsnivån" för denna, för all del svårarbetade, målgrupp.
Kort sagt: vi gör nu mindre än vi faktiskt kan för att de längst ner på samhällsbotten ska få ett värdigt liv.
Jag säger inte att allt är sämre, stället jag arbetar på fungerar väl - men det är inte ett ställe för de som mår sämst (det stället stängdes för två år sedan där vi hade en "högre ambitionsnivå").
Bengt, hur många som än skänker 12 000 kr om året till Frälsis kan de inte göra det arbete vi gjorde på ett mindre boende med mera personal.
En del saker borde helt enkelt samhället = du & jag, stå för. Till exempel borde vi stå för allas rätt att leva ett någorlunda värdigt liv.
Första gången vi diskuterade LVM om en klient på jobbet trodde jag att de skämtade när de antydde att det var för dyrt. Visst var det skönt att vara blåögd - men nu vet jag att vissa liv är värda mindre än andra.
En hemlös missbrukare måste ofta vara så nära döden att det står och väger för att det ska beslutas om att omhändertas. Medan till exempel Benke får all vård han behöver utan att någon diskuterar vad han tillfört mänskligheten på sista tiden.
Välgörenhet är väl bra - men samhället ska stå för grunderna, helt basic borde vara "Vi ska göra vårt bästa för alla i vår stad, livet är okränkbart".
Höj skatten - låt de som fortfarande är blåögda vara det på goda grunder.
/Emma
tisdagen den 31:e januari 2012
Dyrt med färska örter?
Odla själv är ju billigare , men om man har lite bråttom...
Ofta blir det lite kvar när jag använt vad jag ska av köpta, färska örter som till exempel basilika. Efter några dagar ser bladen lite trista ut - då är det dags att torka det som finns kvar!
Lägg det på ett papper några dagar bara och spara i en glasburk.
Helnajs i köttfärssåsen.
"Att slänga mat gör ont."
/Emma
Ofta blir det lite kvar när jag använt vad jag ska av köpta, färska örter som till exempel basilika. Efter några dagar ser bladen lite trista ut - då är det dags att torka det som finns kvar!
Lägg det på ett papper några dagar bara och spara i en glasburk.
Helnajs i köttfärssåsen.
"Att slänga mat gör ont."
/Emma
tisdagen den 10:e januari 2012
Mänsklighet / Horace
Ur Cigaretten efteråt, Horace Engdahl:
De intellektuellas roll i historien är att ge ondskan ett system, som befriar den från samvetsbetänkligheter. Man kan inte framhärda i omänsklighet utan en teori.
När jag läste det här tänkte jag på Breivik och Flink. Den ene har en teori och lutar sig mot den, den andre framhärdar inte i omänsklighet.
Att betänka för den som formulerar teorier.
Att betänka för oss som ser på.
/Emma
De intellektuellas roll i historien är att ge ondskan ett system, som befriar den från samvetsbetänkligheter. Man kan inte framhärda i omänsklighet utan en teori.
När jag läste det här tänkte jag på Breivik och Flink. Den ene har en teori och lutar sig mot den, den andre framhärdar inte i omänsklighet.
Att betänka för den som formulerar teorier.
Att betänka för oss som ser på.
/Emma
fredagen den 30:e december 2011
Solvändning, nytändning?
Så vände vi mot ljusare tider igen.
Fast jag vill vila i mörkret ett tag till. Jag vill ha snö och is och stjärnklara nätter.
Darkness within darkness - the gateway to all understanding.
Tao Te Ching
Att ligga runt elden i vinternatten, att gå genom skogen i månljuset, att vara här istället för att ropa till det som skall växa i vår.
Låt det vara dött som ska återuppstå, tala inte alltid om livet som sover under kalla snön - om du inte är så rädd att du hela tiden måste mota det stelnade.
Förlikad med döden blir livet värt att leva. Förlikad med döden blir du osårbar.
Is är värt att betrakta som is, inte bara som stelnat vatten.
För att återfödas måste saker sannerligen få dö.
Tillit.
/Emma
Fast jag vill vila i mörkret ett tag till. Jag vill ha snö och is och stjärnklara nätter.
Darkness within darkness - the gateway to all understanding.
Tao Te Ching
Att ligga runt elden i vinternatten, att gå genom skogen i månljuset, att vara här istället för att ropa till det som skall växa i vår.
Låt det vara dött som ska återuppstå, tala inte alltid om livet som sover under kalla snön - om du inte är så rädd att du hela tiden måste mota det stelnade.
Förlikad med döden blir livet värt att leva. Förlikad med döden blir du osårbar.
Is är värt att betrakta som is, inte bara som stelnat vatten.
För att återfödas måste saker sannerligen få dö.
Tillit.
/Emma
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)