torsdag 23 december 2010

Vintersolståndet

Fem hjältinnor med fokuserad energi gav sig ut i skogen vid Bögs gård i går för att fira vändningen och hedra mörkret.

Rimtursarnas skog var vacker och vit, sjön låg frusen under snön, men mycket rörde sig runt elden - inte alla steg var våra.

Vi kallade och blev hörda, trummade för livets återkomst och blotade i elden.

Tacksamma drack vi varmt runt Börje och delade kakor med småfolket.

Det var stor kyla i skogen, stigen hem bland snötyngda granar lystes i stråk av den fulla månen. Gammelmor som visade sig när vi var klara med ceremonin - den vackraste presenten.

Bilens termometer visade 26 grader minus - Hell Skade och vinterkyla! Hell de andliga krigarna som trotsade den!

Kraaa!
/Munin

tisdag 21 december 2010

Jul - en hednisk högtid

Samfundet Forn Sed Sverige (tidigare Asatrosamfundet) hade en liten kul grej förut, ett test: Är du hedning?

Så här skrev de om julen:
Jul har en stark hednisk förankring i Sverige. I många länder kallas högtiden Kristusmäss (Christmas), men i Sverige har vi behållit det gamla namnet jul som är kopplat till julens gud Jolnir, ett gammalt namn för Oden. Precis som vid midsommar så firar vi årstidernas växling - midvintersolståndet.

Enligt den gamla seden är detta en tid att önska varandra och Moder Jord "Árs ok fridr", god årsväxt och fred/frid.

Vissa må fira jul till minne av Jesu födelse, men det är ett senare påfund.

/Emma

söndag 12 december 2010

Vinter i skogen



Mörkt och kallt. Men inte helt mörkt eftersom snön gör skogen ljus. Och inte helt kallt eftersom jag och Korpsyster tänder en eld...

Inte kallt eftersom trumman sjunger mig varm.

Det är ett golv av mossa under snön. Under golvet finns något annat vi bara kan ana. Kanske är det i själva verket ett tak?

Vi låter det vara, låter allt vara. Trummar och sjunger till vintern och kylan. Tackar för allt vi erbjuds bara för att vi vandrar här på Moder Jord.

Där ute bor en del av min själ.

/Emma

tisdag 7 december 2010

Tao för soldater

Man läser så mycket konstigt om krig, om soldater som skjuter civila - soldater som leker Gud.

Varför måste mänskligheten hela tiden upprepa sina misstag?
Skulle männen i den danska filmen kunna "enter a battle gravely, with sorrow and great compassion, as if they were attending a funeral"?

Jag tror stenhårt att "violence even well intended, always rebounds upon oneself".

Vi läser vidare ur Tao Te Ching av Lao Tzu, översättning av Stephen Mitchell.

Weapons are the tools of violence;
all decent men detest them.

Weapons are the tools of fear;
a decent men will avoid them
except in direst necessity
and, if compelled, will use them
only with the utmost restraint.
Peace is his highest value.
If peace has been shattered,
how can he be content?
His enemies are not demons,
but human beings like himself.
He doesn´t wish them personal harm.
nor does he rejoice in victory.
How could he rejoice in victory
and delight in the slaughter of men?

He enters a battle gravely,
with sorrow and with great compassion,
as if he were attending a funeral.


/Emma