lördag 1 oktober 2016

VI

Håller minnet av dig
mjukt och varmt
i mina händer

inga bortförklaringar
inga generaliseringar
inget som kan tafsa på din värdighet
på din mänsklighet

blöt och blodig
som en nyfödd
som en två meter tung man
skitig av jord och kyla i regnet

du kunde inte heller tala
blicken fäste inte
jag borde ha blivit rädd
om ditt sköra liv


/EH

söndag 7 augusti 2016

V

Finns till hands
torkar bord
skriver rapport
torkar blod
fördriver timmar
spelar kort

väntar på att något ska hända
hoppas att det inte gör det



/EH

måndag 18 juli 2016

IV

Hur som helst skar jag mig på de blodiga skärvorna
när jag skulle städa upp efter dig

jag blev inte smittad
men ärret har jag kvar
som en tatuering med ditt namn





/EH

fredag 1 juli 2016

III

Kanyler är vassa
Violer är blå

Se upp med vad fan det är
Du sticker dig på



/EH

lördag 25 juni 2016

II

Går förbi döda ting
som är de dödas ting

letar efter flyttkartonger
med högtalare och engelsk valuta
åt de som fortfarande rör sig

lyfta flytta
letar efter ordningen i pärmen

slutstädat förvaras slängs
om ingen bryr sig om telefonsamtalet

men bakom lådorna på hylla två i förråd tre
vet jag att de grät sig till sömns
när pappa försvann



/EH

tisdag 21 juni 2016

Sommarsolståndet

Gudinna som bor inom mig
Kom och locka Guden Frej
Ja, gör dig fri du store Frej
och lek med Freja, hej, hej!






Kom Freja lek med livets träd
och famna, famna, famna mig
Ja, kom och lek med livets träd
och res dig nu du store Frej!

/EH





fredag 22 april 2016

The Funkadelicious is Gone

Jag vet. Lemmy. Bowie.

Men Prince!
Det måste vara duvgråt som hörs där inne i hjärtat nu. Shit.

Undrar vilka artister och vilka låter mina barn kommer att bära med sig genom livet? Knappast Niklas Strömstedts Om, som helt sopar undan fötterna för mig varje gång jag hör den - fortfarande. Nej, inte för att den är det största musikaliska mästerverket genom tiderna, men, men... ni som var med fattar.

Helt säkert kommer de aldrig att fatta hur extremt gärna jag ville bada i det lila regnet - och helt säkert kommer jag aldrig att fatta de musikaliska trådar som löper genom deras liv. Men jag är glad att det finns folk som tar sig tid och ser som sin uppgift att skriva den musiken.

Nu börjar Purple Rain... schhh!

/EH