måndag 22 december 2014

Night

In night´s vast ocean,
Sun, moon, and earth align,
Pulling the earth out of roundness
And making tides rage.
Such is the power of night.


Night. You are mother of all. You existed before all. You are the background, the fabric, the whole underpinning of the universe.
In you is abstruse mystery, darker than the deepest water, blacker than the sleep of sleeps. You are an inconceivable fertility, a wild and uncontrollable realm from which strangeness and power and creativity and mutation and life spring. The miracle of birth comes from you. And the horror of death. That is why you both comfort and frighten us.
Stars and planets are scattered through you like luminescent pearls. You string them on your current effertlessly, and the pull of syzygy is so tremendous that the birth shape of the earth is pulled out of roundness, the seas exeed their brims, and the heads and hearts of all the creatures on this planet are made pound and wonder in dazzled confusion.
When stars and novas burst, energy untold is unleashed - explosions of such magnitude that human intellect and instruments could never hope to measure even if made superior by a hundrefold - and yet these flames burn out, sputter, become mere dim coals in the supreme expanse that is night.
Night.
You are mother without a mother. You are mystery and power and ruler of all time.

Deng Ming-Dao


/Emma

lördag 8 november 2014

Hittad död

Observera att du endast får läsa detta om du:
Inte letar efter syndabockar
Inte vill sälja lösnummer
Inte vill hoppa på enskilda individer i tjänst
Lovar att inte citera detta delvis - endast helvis
Samt förstås att situationen är en följd av politiska beslut

Ok?

Jag och en kollega hittade NN död.
NN hade en psykiatrisk diagnos och borde ha fått vara på sedan länge stängda ställen av slaget Beckomberga.
Eller på en liten enhet med hög personaltäthet där han kunde få hjälp med medicineringen, dessa ställen stängde för ca fem år sedan.

Alltså placeras NN hos oss.
Vi hanterar inte medicin.
Men det fanns i nuläget ingen annanstans att placera honom.

Vi har ryggen fri. Vi har aldrig sagt att vi kan ta hand om människor som NN på bästa sätt.

Man kan säga: han slapp i alla fall dö på gatan, han dog i sin egen säng.
Men de orden saknar värde för mig.

Jag såg honom i uselt skick, jag såg honom i något bättre skick, jag såg honom EN gång le mot mig - med ett leende som nådde ögonen.
Denne någons son. Denne någons bror.
Den här människan som jag bara hade att göra med i några veckor men aldrig kommer att glömma.

Så fort någon har ett missbruk verkar alla rättigheter upphöra.
Inte ens sin utskrivna medicin är det på något sätt säkert att de får, om den inte är viktig för personalens säkerhet.

Man begär ofta helt orimliga motprestationer fast diagnoserna kanske gör det helt omöjligt - diagnoserna alltså, inte missbruket i första hand.
Men det behöver ingen ta hänsyn till - för knarkar man är man ju längst ner på samhällsstegen, lägg till hemlös och psykiatrisk diagnos.... tja, ni förstår ju själva.

Men det är jobbigt att se på när folk går under.
Enklare vore det ju om politikerna helt enkelt bestämde vilka som skulle skjutas av - och verkställde detta själva.

NN var sjuk och nedbruten, kanske hade det tagit slut precis nu även under andra omständigheter.
Fast det är just de andra omständigheterna han hade rätt till.

Visst är det tråkigt att gråta när man åker hem från jobbet - men det är också en anledning att vara fan så mycket rakare i ryggen när man är där.
Vissa saker är oacceptabla.


/Emma

måndag 3 november 2014

Söndag i skogen

Mäktiga träden i ring
kring jordfasta stenen

trumslag som ekar i bröstet

fågelskrik
måntrasor
tystnad








/Emma

onsdag 22 oktober 2014

Enheten för hemlösa...

...har det tufft ekonomiskt. Förstås.
Människor ska ut från boendena så att det syns att MAN GÖR NÅGOT!
Sedan när de far illa på härbärgena eller på gatan ska de tillbaka till boendet igen.

Häpp!

Förvisso skäms vi inför denna charad och denna lek med människors värdighet - men man GJORDE ju i alla fall något!

Bravo... ?



/Emma

fredag 10 oktober 2014

IIiiiiiiiih! De ska höja skatten!!! Iiiiiii!

De ska stjäla mina pengar! IIIIIIIiiihhh!

Alltså MINA pengar som jag har fått när de sänkte skatten förut! Iiiiih!

Alltså nu kommer de bara och TAR MINA PENGAR!

Vadå? Vadå vems pengar? MINA!!!

Hur de blev mina? Man effektiviserade, prioriterade så klart! Och jag jobbar för min lön!

Vadå? Nej, man tog inte från någon annan - lyssnar du inte? Man ska TA MINA PENGAR! Iiiih!

Jo, det är klart att man fick se över andra utgifter i budgeten, så går det ju till...

Svårare för andra? Hur tänker du nu? Alltså jag som jobbar har fått sänkt skatt för att jag jobbar! IIIIiiiihh!

Ja, man kanske fick se över andra verksamheter... ja, kanske dra ner på vissa....

Ja, kanske kan man inte ta hand om alla med psykiatriska behov på bästa sätt - men de stjäl mina pengar! IIIiih!

Kanske har man stängt vissa mindre boenden för missbrukare eller autismdiagnostiserade... Kanske drar man ner på boendestödet så att människor med
livslånga funktionshinder inte får.... ett värdigt... liv...

Kanske är det i dag väldigt svårt att få en utredning för ADHD eller autism i Stockholm....

Kanske, men bara kanske, kan man möta en svårt sjuk man, blöt, blödande, barfota och förvirrad när man kommer till jobbet...
som inte klarar ett stort boende, med säg - hypotetiskt - 69 rum, där han inte kan få sin ordinerade medicin eftersom personalen inte får hantera medicin...
Kanske finns det inget ställe längre där han kan få ett drägligt liv eftersom alla de ställena stängdes så att vi kunde sparar pengar och sänka skatterna....

Kanske var det jag som stal pengar från någon som behövde dem bättre?

Kanske stal jag ett barns framtid, en pappas värdighet, en mammas framtidshopp och vann en extra flaska Chablis till fredagskvällen...

Kanske var det inte mina pengar att ta från början... kanske har någon annan fått betala ett högt pris...


IIIiiihh! Jag har tagit av alla de som behövde min solidaritet!
IIIiihh! Jag tog från de som redan hade det sämst i samhället!! IIIiiiihhhh!

IIIiihh! Det är något som skaver... kanske en insikt... kanske ett dåligt samvete... IIIiihh!


Ge tillbaka det jag stal till de som verkligen behöver det! IIIIiihh!
GÖR OM - GÖR RÄTT!

Det var inte mitt från början....


/Emma

fredag 12 september 2014

Praktisk demokrati

I dag hade vi valförrättare på boendet.
Alla kunde rösta, även de som saknade legitimation, då vi i personalen kunde intyga vilka de var.

Detta är sann demokrati - i alla fall en tro på att ALLA röster ska höras.

Det är svårt att ta sig till en vallokal rätt dag och rätt tid om man är i otakt med tiden.
Det är ännu svårare om man saknar SL-kort och legitimation.

Så, med information, uppmuntran (och godis efteråt) röstade en stor del av våra boende som aldrig skulle ha tagit sig i väg till en vallokal.

Därför att ALLA röster ska räknas, därför att ALLA röster är lika mycket värda.

Ah, en bra dag på jobbet.


/Emma

torsdag 21 augusti 2014

Med sänkt ambitionsnivå inom socialtjänsten

Det här är alldeles för långt, jag vet, men jag är osorterat arg och flödande ledsen.

En del (av de få) som läser detta vet att jag jobbar extra på ett boende för hemlösa missbrukare varav de flesta med psykiska problem.
En del vet nog också att jag under mina sju år i "branschen" gått från ett boende med 19 platser - nedlagt i spariver - till min nuvarande arbetsplats med 69 platser. (Man lade samtidigt ner alla mindre enheter med drogtolerans, den typen av boende finns alltså inte längre, men människorna som behöver dem har inte försvunnit.)
Nej, bemanningen ökade inte som platserna, det är på löner man sparar pengar.
Och på omvårdnad.
Och på kontaktskapande.
Och på tillit.
Och på motivationsarbete.

Nåja, det var uttryckliga order uppifrån den politiska ledningen att, citat, alltså citat: sänka ambitionsnivån.

Vi hade på det mindre stället vad man kallar svåra klienter. Och de som startade och utvecklade det boendet gjorde ett fantastiskt arbete. Även några av de som mådde sämst, med decennier av missbruk och psykisk problematik, kunde ibland finna ett visst lugn. Dra ner på missbruk och kriminalitet (som ofta blir följden av ett sådant liv) och helt enkelt må bättre.

Vi hade en särskilt "svår" klient som efter en tid hellre stannade hemma och såg på DVD än träffade gamla vänner och "snurrade runt". Som mådde mycket bättre när han fick det stöd han behövde och den medicinering han behövde. Dessutom sparade han en massa pengar åt oss skattebetalare genom att helt enkelt lugna ner sig.

Tyvärr klarade han sig inte på det nya större boendet. Det fanns inte tid för personalen att ge det personliga stöd han behövde eller att följa upp medicineringen. Inte heller kunde vi hjälpa honom att minska det ökande missbruket i en byggnad med fyra våningar, där gamla så kallade vänner gärna bjöd den forne slagskämpen på det ena och det andra. Notera gärna att det inte heller var meningen att vi skulle hinna med att hjälpa den här typen av klienter, vi skulle ju sänka ambitionsnivån.

Och kan man inte sköta sig åker man ut.
Vems fel det än är att man blivit placerad på ett ställe som inte är anpassat för ens problematik så åker man ut.
Och tyvärr måste man lämna boendet om man inte klarar av att sköta sig, vi har både andra boenden och personalens säkerhet att tänka på.

Så ut på gatan, till att sova hos vänner, i bilar, med ett skenande missbruk och sjukdom.

En av mina vänner skulle räkna på det där.
Vad samhället tjänade på att stänga det mindre boendet som kunde ta hand och de svåraste klienterna, jämfört med att de som inte klarar att hålla kursen på det större boendet ökar sitt missbruk med påföljande kriminalitet.

Hon hann inte just då.

Men rent hypotetiskt, om vi tänker oss ett annat scenario.
Skulle någon reagera om räknesagan gick så här istället:

Vad tjänade samhället på att stänga det mindre boendet jämfört med att låsa in någon på livstid eller vårda någon på låst avdelning?
Liv, sorg och hopplöshet har ju ändå slutat räknas, men det finns ju en kostnad i reda pengar.

Tänk om, rent hypotetiskt, någon var gripen och någon var död.
Fast inte den som man antagligen hoppades skulle dö, utan någon annan, kanske en med ett liv som faktiskt räknas också uppe i Stadshuset.

Jomenvisst, man började klippa i socialtjänsten redan på 80-talet. Med frisörsax först, sedan häcksax, sedan gräsklippare.
Men Alliansen slängde dit en handgranat - poff!

Det var människors lika värde som rök.
Och inget politiskt parti verkar bry sig.
Det handlar inte om att bygga upp en verksamhet längre, det handlar om att bygga upp solidaritet och empati i samhället igen.

Är verkligen de här människorna icke-människor?
Vad i helvete lever vi i för samhälle egentligen?

Jo, ett samhälle där man kan sänka ambitionsnivån för de mest utsatta - och komma undan med det.
Men konsekvenserna kommer vi inte undan.


/Emma



Mina kollegor gör ett fantastiskt arbete under givna förutsättningar, de är hjältar och hjältinnor hela bunten - men jag vet vad som skulle vara möjligt om de fick höja ambitionsnivån och jag tänker inte hålla tyst om det!
Sanningen är att vi är kapabla att minska mänskligt lidande, men då måste vi sluta sänka skatten.

Och så känner jag att jag måste förtydliga: det boende jag arbetar på nu fungerar utmärkt för många, men inte för de som mår sämst och har en dubbeldiagnos med missbruk och tyngre psykiska besvär.
Dessa har inte längre någon mindre enhet med drogtolerans att söka sig till (bli placerad på). Och ja - de ställer till en del om de inte får någon hjälp.


måndag 30 juni 2014

Tillbedjan

365 TAO

Adoration

The wise tell us how important adoration is. So we kneel before altars, give offerings, and make sacrifices. In our meditation, we are taught to see gods within ourselves and to make supplications to receive power and knowledge. This we do with great sincerety, until the masters say that there are no gods. Then we are confused.
The statue on the altar is mere wood and gold leaf, but our need to be reverent is real. The god within may be nothing but visualization, but our need for concentration is real. The attributes of heaven are utopian conjectures, but the essence of these parables is real.

---

External worship is merely a means to point within to the true source of salvation.


/Emma

onsdag 18 juni 2014

Kulturmannen Rune

Kulturmannen är på väg mot utrotning, kan man läsa i pressen.

Vill man läsa om Kulturmannen Rune kan man köpa min bok på www.trombone.se
Med viss inspiration från en skådis - eller konstnär kanske, beroende på om du frågar honom själv...

När jag har läst debatten har jag nog blandat ihop Kulturmannen med Det Manliga Geniet.
Eller är det samma person, kärt barn har ju många namn.

Vad som liksom sticker ut i minnet nu är hur otroligt ointressant "Rune" var.
Han hade absolut inget att säga som rörde mig eller min verklighet eller ens något intresse av kultur,han var liksom nog själv - en gåva till världen helt enkelt.
Och därför är "Rune" på väg mot utdöende. Han kan inte kommunicera, han kan bara orera.

Och vad ska man med "Rune" till när man har Sara Granér!
En Sann Nutida Kulturkvinna, kanske ett geni.
Ljusår framför de manliga, självutnämnda genierna.

När dinosaurierna dog ut fanns det ju andra arter som kunde blomstra.
Och just nu har Sverige många vildvuxna blomsterrabatter att glädja sig åt!

Sorry "Rune", någon gång i livet ska jag sitta med ett glas rödvin, framför brasan medan höstregnet trummar mot rutan och råbeundra Sara Granér. Jag ska berätta för henne hur hennes konst berört mig och betyder något viktigt för mig.
Jag ska ge henne allt du aldrig fick - för hon förtjänar det (och du är bara en bajskorv).

/Emma








onsdag 4 juni 2014

Gift i vindruvor!!!

Det används fula kemiska medel när man konventionellt odlar vindruvor, skrevs det.

Sedan skrevs det: man måste äta 400 kg om dagen för att få i sig farliga mängder!

Absolut. Rätt och rätt igen.

Fast poängen är nu inte den att jag skulle dö för att jag äter lite vindruvor (russin/vin).
Poängen med det första larmet var att de bekämpningsmedel som används riskerar att allvarligt skada de som handhar dem.
Dessa bekämpningsmedel riskerar också att allvarligt skada den enda jord vi har.

Vi har kommit lite längre nu än att tänka JagJagJagMigMigMig.

Att köpa ekologiskt odlade vindruvor, bananer och kaffe handlar om att visa solidaritet med de som inte har andra jobb att välja på.
Då ska de inte behöva få men av kemiska medel för att jag inte vill betala vad det faktiskt kostar att odla vindruvor, bananer eller kaffe.

Att mina ungar inte dör av att äta besprutade bananer betyder inte att andra inte ska kunna skaffa ungar för att jag ska få köpa bananer billigt.

Solidaritet.
Och intelligens - den enda jord vi har vill vi liksom hålla i god form...

/Emma


lördag 26 april 2014

Tankar på ett flygplan, slarvigt nedtecknade

döden = motsatsen till rumtiden
(eller utanför rumtiden?)

döden och livet är inte motsatser
är de samma sak?

Döden lämnar spår i rumtiden
som Higgspartikeln
Vi kan bara se spåren Döden är subtil

Är döden ögonblicket?
Redan försvunnen

Döden faller genom rumtiden
Är döden varje ögonblick?

Folk är inte rädda för döden
De är rädda för det som leder dit eller kommer efter

Finns döden över huvud taget?
Är döden "icke-liv"?
Är liv rumtiden?

Vi kan bara definiera döden genom att beskriva vad den inte är. Som Gud.
Är döden Gud?
Är Gud "icke-liv"?


/Emma

fredag 11 april 2014

Boktips till ALLA föräldrar...

...och morbröder, farföräldrar, mostrar, skolpersonal, lärare, pedagoger - helt enkelt alla som någonsin kommer i kontakt med barn, ser ett barn eller fotspåren efter dem.

Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2!
av Kristina Henkel och Marie Tomicic.

Ha den till hands (på toa kanske) och bläddra lite då och då, guldkorn dyker upp som öppnar för nya insikter.

Till exempel om Duktighet:

"Om barn ofta får höra att de är duktiga oavsett vilken aktivitet de ägnar sig åt, blir duktigheten i sig en del av barnets identitet. De lär sig snabbt att det viktiga är vad de gör för andra, inte vilka de är.

Uppmärksamma och sätt ord på egenskaper och aktiviteter snarare än duktigheten hos ditt barn:
- Vad roligt att du bakat en kaka!
- Så härlig du är!
- Vad uppfinningsrik du är!
- Du är en hejare på att klä dig!
- Du är noggrann när du bygger.

Ställ frågor och ge barnet möjlighet att själv beskriva sina upplevelser istället för att säga att de är duktiga:
- Hur gjorde du när du städade rummet?
- Hur balanserade du alla tallrikarna när du bar ut dem till köket?"

Mer intressant om genusfällor och hur vi med våra värderingar formar barnen hittar du i boken!
Köp den hos OLIKA förlag, låt ungarna få bli sig själva!

/Emma

tisdag 18 mars 2014

365 TAO

Hittade en väldigt fin liten bok på bokbörsen (det enda stället där jag spontanhandlar).

365 TAO - Daily maditations av Deng Ming-Dao.

Som namnet antyder 365 meditationer att kontemplera, ibland oändligt djupa men alltid lättillgängliga språkligt.


Ordinary

Umbrella, light, landscape, sky-
There is no language of the holy.
The sacred lies in the ordinary.

Sedan en liten text om hur man är tvungen att använda liknelser för mysteriet.
Det finns inga ord för det sanna heliga helt enkelt.

"But once you know it, it is yours and part of your daily life."


/Emma


söndag 16 mars 2014

I vårsolen med barnen

Skogsbacke i lä med strålande vårsol och små smultronblad bland de gråa höstlöven.

9-åringen:
Du är mycket trevligare här, mamma!

Tyvärr har han nog rätt, jag är trevligare i skogen än hemma.
Jag ska komma ihåg att ta med själen hem därifrån... och låta den vädra oftare...


/Emma

torsdag 13 mars 2014

Nyfiken på buddism?

Något praktiskt användbart tycker jag är buddistisk meditation, ett trevligt sätt att lära sig det kan vara att besöka Stockholms Buddhistcenter.

Introduktionskurs - börjar 9 april
Denna introduktionskurs i buddhism och meditation hålls under sex onsdagskvällar kl 18.00 - 20.30. Leds av Taraka och Pavarabodhi.
Ytterligare information hittar du på hemsidan www.stockholmsbuddhistcenter.se




/Emma

torsdag 6 februari 2014

Problemet med tiggeri

Hamnade i en intressant diskussion med en kollega om de utländska tiggarna på Stockholms (och andra städers) gator.

Vi bara talade förbi varandra och till slut förstod jag varför, vi diskuterade ju inte samma sak!

Jag trodde att vi talade om det humanitära lidandet och vad vi (inte) kan göra för att hjälpa dem.

Men hen talade om samhällets kostnader för dessa individer och hur vi skulle slippa ha dem här.

Nix, en tjuga i handen löser inga problem. Men det kan vara en handling av solidaritet människor emellan.
Att inte ge några pengar av anledningen att "de bara kommer tillbaka", är för det första att blanda ihop människor med hunduppfostran och för det andra att
som 1-åringen tro att saker försvinner om man håller händerna för ögonen och inte ser dem.

På vilka ska vi lämpa över problematiken?
Finns det en lösning över huvud taget i dagsläget?

Eller kan det vara så att om människor väljer att sitta på en kall och våt gata i Stockholm och tigga pengar i februari,
så är det inte för att de skulle kunna ha en massa andra bättre saker för sig.

Och kan det kanske finnas en mening med att vi ska se eländet för att bli påminda om hur det är ställt i världen?

Jag följer med spänning hur vårt moderna, upplysta, fantastiska land ska hantera den här situationen fram över.
Själv har jag ingen lösning, men som vanligt säger förslagen på den slutgiltiga lösningen mer om den som talar än om den det talas om.

/Emma

torsdag 23 januari 2014

Death poems by Zen Monks

Hosshin:


Coming, all is clear, no doubt about it.

Going, all is clear, without a doubt.

What, then, is it all?



/Emma