Depression - en dödlig sjukdom

Efter dagens tragiska löpsedlar om en man som tagit sitt liv tänker jag igen på hur farlig och förminskad depression är som sjukdom.

"Lite deppig" har inget att göra med en riktig depression.
Det går inte att "rycka upp sig".

Förstår man inte det som närstående är det bättre att hålla käften. Och bara finnas där.

Våga se människan som mår dåligt. Precis där hon är. För läget är inte bättre än den människan mår. Våga se det.

Se till att människan får hjälp. Ring varje dag och hör att hon lever. Ta hand om din egen rädsla för döden så att den som är sjuk slipper trösta dig.

Men ändå, om inget hjälper, om den dödliga sjukdomen fick dödlig utgång, unna människan att slippa smärtan.
Om någon dör i cancer säger man "hon slipper i alla fall lida mer". Den själsliga smärtan är lika vidrig som den fysiska - bara svårare att förstå.

Jag är djupt sorgsen för alla som mist sitt liv till depressionen och jag förstår den förtvivlan som anhöriga känner. Men när vi förlorar kampen är det just för att sjukdomen var obotlig. Oavsett om det gäller cancer eller depression.

Efter en svår kamp har någon äntligen fått vila.
Det finns ingen skuld att fördela.

/Emma