Döden

Första versen i "Endast döden" av Federica Garcia Lorca,


Det finns ensamma kyrkogårdar,
gravar fulla med ljudlösa knotor,
hjärtat som färdas genom en tunnel,
i mörker, mörker, mörker,
som ett skeppsbrott inifrån när vi dör,
som att drunkna i hjärtat,
som att falla från huden till själen.


Som att falla från huden till själen... ja, jävlar, så måste det vara.

/Emma