söndag 27 september 2009

Dagjämningen

Återigen har natten och dagen varit lika långa.
Nu är vi på nattens sida. Längre och mörkare, tiden för vila.

Att se inåt och kanske, kanske... låta världen sköta sig själv en smula. För i mörkret är det lättare att möta sig själv. Den som vågar.

Nu är tiden för vila och eftertanke. Tiden att låta det som måste ge vika släppa taget. Det gamla måste falla, dö och förmultna så att det nya kan växa när solen återvänder.

Det är dags att lägga gamla mönster och vanor som inte längre gagnar oss i elden. Tänd höstbålet med gammal bråte, släng ner oförrätter, fiendskap och bitterhet.
Ge plats för det som skall komma ur fröet som redan hamnat i jorden, det din längtan får att växa nästa vår.

Tänk noga efter vad du vill ha, väven av Nornornas trådar går att väva nya mönster i - men den som inte vågar önska vet inte vad hon vill. Och för den som inget vill ligger Ödet fast.

/Emma

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar