Dagens recension i DN

Jag skriver av rasket (ska till ortopeden senare i dag, ingen idé att gå dit om man inte har ordentligt ont):

Debutroman om porrträsket

Emma Helgesson sällar sig i sin debutroman till den gren av den moderna proletärlitteraturen som behandlar det som vissa kallar sexindustrin och andra porrträsket.
På svenska har vi under det senaste året sett böcker som Caroline L Jensens "Champagneflickan. En svensk strippa berättar" och Liw Enqvists "Svenska flicka". I likhet med internationella förebilder vill dessa böcker kittla med självbiografiska element, och man vill dra några slutsatser av de svenska titlarna så är uppenbarligen just svenskheten viktig att understryka, med dess antydan om granntjejig oskuld i mörkrets klor.

Men Emma Helgessons "Så mycket stolthet man har råd med" (Trombone) är rätt och slätt en roman, och för all del en riktigt bra sådan. Som vanligt i den här genren lämnas man i ovisshet om vem som utnyttjar vem. Det finns oftast en moralisk/politisk läsning, och en som noterar glamourliv och - till en början - hiskeliga inkomster för den som glider ned från strippstången och in i prostitution.
"Tjugotusen. Är mycket pengar. Teoretiskt skulle det ju kunna vara ett one night stand", funderar Rebecka i Helgessons roman.
Korta, elliptiska meningar och mycket dialog. Rebecka håller sig oftast på rätt sida gränsen, men det blir mycket festande, kändiskrogar, kokain, kläder och klubbliv. Som en dramatisk effekt har Helgesson också plockat in en död syster i bakgrunden, för det skall alltid finnas en bakgrund mot gestalter som Rebecka.

Jag associerar mer till Per Hagman och Jens Lapidus än dålig svensk chick-lit. Emma Helgesson har gehör. Och skall man till slut döma i frågan om vem som utnyttjar vem i den här romanen, så är svaret solklart.
/Jonas Thente


/Emma