Midsommar

Efter jobbet idag tog jag en joggingtur. Fåglarna sjöng överallt i skogen och det kom ett vackert regn över grönskan och mig. Det doftade... sommar. Midsommar.

För på söndag är det sommarsolståndet och det firar vi i dag. Växandet, livet, det heliga bröllopet mellan Gudinnan och Guden som får världen att gå vidare i sitt kretslopp.
Mötet mellan den feminina och den maskulina principen, inom och utanför oss, fruktbarheten som får nya idéer att spira, nytt mod att komma till oss och även ljuvliga människobarn.

Livets höjdpunkt firar vi.
Enligt urgammal sed.

Redan för femtusen år sedan på Orkneyöarna hade stenåldersfolket som levde där sommarsolståndet och vintersolståndet i sin "kalender". Bara en dag om året skiner solen in i deras gamla gravkammare, det är på vintersolståndet.
Men min vilda gissning gör gällande att de firade livet på sommarsolståndet som vi...

Jag jobbar mina 12-timmarspass på lördag och söndag men efter det tar jag nog barnet i handen och åker till sjön. Där offrar vi något till Gudinnan och Guden.
Jag kommer att tacka för allt vi har och be dem fullfölja sitt bröllop, så att vi kan bärga frukterna innan hösten, vila i vinterns gnistrande kyla och känna hjärtat glädjas åt de första vårtecknen igen nästa år...
Barnet kanske ber om mer glass. Och det som kommer från hjärtat brukar inte passera ohört.

Så jag önskar Dig en ljus framtid,
att Du får ge mycket kärlek och ta emot trefalt mer.

Glad midsommar!
/Emma