torsdag 23 april 2009

Rebecka & jag

Rebecka och jag har känt varandra i ungefär sju år. Någon gång under 2002 tror jag att de första texterna som finns i boken skrevs.

Jag började skriva en pjäs i samma veva. Den har dock inte blivit färdig.

Erik Grundström sa en gång: När ni skriver, ta en tredjedel från er själva, en tredjedel från folk ni känner till och en tredjedel ur luften.

Kanske har jag kokat ihop en liknande soppa.
En del av Rebeckas tomhet har jag tagit från mig själv. Fast jag har förstått nu att det inte behöver vara en frånvaro, en saknad av något. Kanske är det istället ett möjligheternas rum. Kanske bara ett vilorum.

Rebecka vill fylla sitt tomrum med något. Men att fylla ett ingenting är omöjligt.
Minns ni Den oändliga historien? Filmen där ingentinget slukade världen...
Jag var så kär i pojkhjälten när jag var barn. Han som red på en drake och stoppade ingentinget.

Men ett barn kan man inte vara hela livet. Och ingen, man eller kvinna, kan stoppa ingentinget i en annan människa.

Så Rebecka, om du håller ut och inte ger upp. Om livet vänder och åren går kommer du att förlika dig med tomrummet. Det som inte behöver betyda frånvaro av något utan kanske i sig självt är meningen.

Jag har känt Rebecka i ungefär sju år nu. Vi har inte umgåtts regelbundet, mera periodvis, ibland har vi inte talats vid på ett år. Men nu är historien skriven. Hon får gå sin egen väg. Jag har andras historier att berätta.

Det är skönt att hon flyttar hemifrån, ut ur skrivbordslådan och hårddisken. Det blir påfrestande i längden att hålla ihop med någon som far illa. Jag har gått vidare. Om Rebecka gör det också så kanske vi ses senare i ett annat sammanhang.

Emma

Nyfikna människor kan läsa dikter jag skrivit i tidskriften Komma nr 4/08.
Jag har en med i den norrländska litterära tidskriften Provins nr 4/07. Det lustiga med den är att jag tänkte medan jag skrev att det skulle vara något de ville publicera - pröjs fick jag också.
I Provins nr 4/05 hade jag en dikt som blivit uttagen till någon tävling.

Fast i Provins nr 4/04 är det en annan sorts text. Jag började skriva den på en skrivkurs men den fick en del att må illa så jag skrev klart den hemma istället.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar