11:e maj - releaseparty!

Yeah!

Du som har förbeställt kommer att få din bok skickad måndagen den 11:e maj - och tack för att Du beställde, det var himla fint gjort!

Ni som vill beställa nu går in på http://www.trombone.se/ och följer instruktioner.

Om jag minns rätt (notera brasklappen) så skickade jag manuset till förlaget i april förra året. Finkänsliga som de är kommer de inte att kommentera detta. Men jag är f-n så glad å det ödmjukaste att dessa (mellan två och 10-12 personer + hundar) har ägnat en massa tid det gångna året åt att göra en bok av mina bokstäver.

Jag har kanske lite aparta sysselsättningar: karate, blotande och sockerkakor. Men det gör jag ju för min skull.
Att dessa människor ger ut min bok för deras skulle låter konstigt - det är liksom som solsken, strawberry daquiri och en ryggmassage fast bättre.
Men eftersom jag blir glad av deras "hobby", lär jag mig samtidigt att människor antagligen blir glada av min verksamhet (kanske mera karaten än sockerkakorna - men det är inte heller säkert).

Vilket helt osökt får mig att komma in på något viktigt jag lärde mig en gång när näsan pekade neråt och jag följde efter.
Att du måste älska dig själv för att kunna älska andra är bara skitsnack!
Själva lösningen om man mår pyton och inte tycker att man är ett nickel värd är nämligen tvärtom: Förstå att någon annan är värd att tycka om som människa och där igenom förstå att man är värd att tycka om själv.

Även om man mår dåligt finns det människor man tycker om. De har sina fel och brister, ändå önskar man dem ett lyckligt liv.
Så om jag nu önskar den här människan med sina fel och brister allt gott kanske till och med jag (med mina enorma fel och brister) har rätt till ett bra liv. Kanske till och med jag har rätt att må bra. Kanske skulle det till och med kunna finnas fog för att andra människor kan tycka om mig...

Om jag älskar andra människor - kan jag inte vara en människa att älska?

Att jag är älskad är en välsignelse från Henne. Den 11:e maj ska jag fira att min man varit min make i fem år. Och vår kärlek är värd att fira.
Om trombonerna snokat i badrumsskåpet och kollat min vigselring ska jag låta vara osagt (om än inte orimligt). Men de föreslog datumet...

Samtidigt tänker jag fira att det är 22 år sedan (eller hur var det A?) min syster flyttade in i mitt liv. Utan dig vet jag inte alls om jag hade förstått livet.

Party den 11:e maj alltså!
Jag, boken, maken, syrran, Du på ditt håll & och alla som vill - hitta något att fira!
Jag skickar en telepatisk kram.

/Emma