tisdag 12 juli 2011

Adam av Bremen

I dag var jag på Björkö och besökte Birka.

Skulle ha kunnat vara riktigt intressant om muséet varit lite generösare - jag vill ha mer historia och information! Om det funnits uttömliga beskrivningar av de mest intressanta platserna så att man kan gå runt i egen takt och inte vara hänvisad till guidade turer - och om restaurangpersonalen fick koka eget kaffe! Skäms för att bjuda på det där färgade vattnet (och att äppelkakan kanske finns men, nej! den har vi glömt i frysen!)... Ööööh? Vill ni ha besökare eller?

Men jag mötte i alla fall Adam av Bremen, verksam på 1000-talet efter vår tideräkning. Nu var han aldrig själv i Sverige men hans beskrivningar kan ju i alla fall vara lite intressanta med tanke på mitt förra inlägg. Håll till godo!

"Svenskarna saknar inget med undantag av det högmod som vi älskar eller rättare tillber. Allt som bara har med tom fåfänglighet att göra, såsom guld, silver, präktiga hästar, bäver- och mårdskinn, saker som vi beundrar till vanvett, räknar de som ingenting: Det är bara i fråga om kvinnor som de inte känner någon måtta: var och en har allt efter möjligheter två eller tre hustrur samtidigt, men de som är rika eller hövdingar har otaliga."

"De söner som de får räknas som äktfödda. Med döden straffas däremot den som har samlag med nästas hustru eller våldtar en jungfru eller plundrar grannens egendom eller gör honom orätt. Även om nordbor utmärker sig för gästfrihet, ligger svenskarna ett steg före. De räknar det som den värsta skam att neka resande gästvänskap, ja, det härskar en ivrig kapplöpning om vem som anses värdig att mottaga gästen. Där visas denna all möjlig vänlighet och så länge han önskar stanna förs han hem till den ena efter den andra av värdens vänner. Sådana vackra drag finns det bland deras sedvänjor."

"Svenskarna består av många stammar som utmärker sig i såväl i styrka som i beväpning, förutom att de är lika framstående krigare till häst som till sjöss. Därför ser man att de har makt att hålla ordning på de andra nordiska folken. De har kungar av gammal släkt, men deras makt begränsas av folkens vilja. Vad alla gemensamt bestämt det ska kungen stadfästa, såvida inte hans uppfattning verkar bättre, då kan de stundom, om än ogärna, följa den. I fredstid passar det dem utmärkt att på detta sätt vara jämlika, men i krig lyder de blint konungen eller den som han sätter över dem som den dugligaste."

"Kommer de i nöd under striden anropar de en av sina många gudar och efter segern är de sedan guden tillgivna och föredrar honom."

Förvisso inga förstahandsuppgifter - men sant är att Birka aldrig blev kristnat, Ansgar var tydligen inte så övertygande...

Kristen mission borde ifrågasättas i våra dagar, och inte bara på grund av hur stackars Ansgar misslyckades. Antagligen är det andliga liv som folk har utvecklat i samklang med plats och människor, att ta detta från folk och ersätta det med något importerat låter som att skapa problem.

/Emma

2 kommentarer:

  1. Oaktat Mäster Adam, den gamle lögnaren, som också skrev om människor med hundhuvuden, som skulle leva i Västerbotten och Hälsingland, med mera sådant, missade du mig med någon dag, för på tisdagen hade jag och mina bröder och en syster redan avseglat emot nya djärva mål. Besökte också Ansgar-kapellet, där inga störande krucifix eller kristusbilder finns. Varför dyrka en halvdöd mangestalt på ett tortyrinstrument, förresten, och kalla detta för en symbol för "kärlekens religion" (som om de kristna hade monopol och ensamrätt på just det begreppet - är inte det ganska fånigt tänkt ?) och dessutom begära, att man skall känna sig "frälst" av den ganska vämjeliga åsynen av en törnekrönt och till hälften ihjälplågad mansperson. Möjligen kunde homosexuella sadister erfara "frälsning" eller "hänryckning inombords" vid åsynen av sådana bilder, men för en normal människa, måste krucifix inge en lätt känsla av avsmak...

    Hergeir, och hans hustru, som står staty i Ansgar kapellet, är dock bättre och mer värda dyrkan, för där rör det sig om konstverk, som avbildar människorna i vårt land som de faktiskt är och även bör se ut..

    SvaraRadera
  2. Men hej igen! Du är välkommen att vara anonym när du kommenterar min blogg - men inte att vara anonym för mig om jag ska ta dig på allvar. Skicka mig ett mail med ditt riktiga namn (som du har mitt) och berätta varför du vill vara anonym, respekt för den som står för sitt ord. /Emma (som förvisso såg märkliga ting under uppväxten i Hälsingland)

    SvaraRadera