I gårdagens DN skrev Hanna om hur man förändras någon gång vid 12-13 år. (Kanske ännu tidigare tror jag.) Hon funderar över hur förhållandet till den egna kroppen och hur man ser på den förändras.
"Försöka förstå varför man slutar titta med sina egna ögon och börjar titta med andras."
Jag tror det är huvudet på spiken - precis vad som har gått galet och vad vi faktiskt kan rätta till.
All onödig oro och ängslan för vad de andra ska tycka. Rädsla är ett trångt fängelse.
Att vara trygg i sig själv är motsatsen.
Att vara sig själv.
Att våga vara.
/Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar