Snödropparna blommar, och några krokusar. Har fortfarande inte sett någon pussiglado dock.
Växer gör det i alla fall, och ungen växer i magen.
Något jag har större tålamod med denna gång än för sju år sedan är folk som kör hanpåläggning.
Förra gången blev jag irriterad för att kända och okända människor traskade fram och självklart la händerna på min mage - alltså tog sig friheten att tafsa på min kropp.
Nu undrar jag om det verkligen är min mage de är ute efter, eller: om det verkligen är MIN mage de är ute efter.
Eftersom de tappar ögonkontakten och blir alldeles tysta - som om det skulle höras något där inifrån. Nu tror jag snarare att de på något sätt visar sin förundran över miraklet. De samspelar med en arketyp: Modern, Den Livgivande, Växtkraften... Livet självt.
Jag bär något vi alla spontant vördar. Något heligt vi känner igen. Inga ord, men en hand på magen.
Ta det inte som en inbjudan, jag säger bara att jag har större tålamod med det den här gången.
I dag är det internationella kvinnodagen och Sivs dag, Siv som får åkrarana att spira och vara fruktsamma, Siv som slår vakt om familjen och traditionerna.
Hell dig Siv! Och Hell alla kvinnor som inte ännu fått veta att ni är gudinnor - må diktaturer falla och öppenhetens ljus lysa upp många mörka hörn i världen till den 8:e mars nästa år.
/Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar