Jag är ju en lyckligt lottad skrivare.
Förra året fick jag ett stipendium - cash - från Författarfonden. Det var tur eftersom jag var sjukskriven och med min inkomst är det en dum idé. (Skriva kunde jag ju inte heller eftersom jag opererade axeln hit & dit.)
I år fick jag istället lugn & ro-stipendium från Norrländska Litteratursällskapet. Detta innebar en vistelse i Marsliden på Fjäll & Skrivargården som drivs av Gunilla Söder.
När jag körde dit var jag förundrad över hur vackert det är, men höll ändå rätt kurs eftersom vägen var bedrövlig och krävde en hel del uppmärksamhet.
När jag skulle köra hem hade någon vänlig själ hyvlat av vägen och jag förlorade mig helt i: Ååhh, aaahhh, vad vaackert det äääär!
Helt plötsligt stod jag vid vägs ändå och en vänlig, glestandad, urfolksman frågade vart jag skulle. "Till Vilhelmina", sa jag. "Hur kunde du hamna här då?", frågade han, med all rätt, det var säkert minst en mil åt helt fel håll, på grusväg dessutom när det borde ha varit racervägen till storstan.
Men det äääär ju så vackert!
Jo, fjället, lämlarna, molnen nedanför (!), skrivarstugan, Saxnäs - världens vackraste by, tystnaden, sjöarna och Gunilla Söder. Fantastisk människa att slippa småprata med när man vill vara ifred och skriva, och fantastiskt vilken givande samtalspartner på senkvällen om stort och smått...
Tyvärr nekar hon till att skriva om sitt väl levda liv, så ska det kanske vara när inte lusten att leva det avtagit - fast: Kom igen då! JAG lovar att tro dig!
Själv fick jag en hel del skrivet också. Kanske ett bidrag till novelltävlingen Umeå Novellpris, läs mera här: www.umea2014.se
Och en början på min deprimerande bok nummer två, ångest, ångest är min arvedel osv. Fast när fan blir gammal blir han ju religiös, och det barkar hän åt ett (delvis) lyckligt slut (kanske).
Stort tack till Norrländska Litteratursällskapet, ännu större tack till Gunilla som fick mig att känna mig som hemma. Och landet ligger kvar när det blir dags.
/Emma
Läs mer om skrivargården på www.gunillaimarsliden.se
Så roligt att få veta lite hur det var när Gunilla höll i det. Jag träffade henne en enda gång, en midsommarafton i hennes skolhus. Så synd att hon inte finns kvar. Men kanske nån annan go typ tagit över?
SvaraRadera