Om jag vore muslim är det möjligt att jag skulle bära slöja - eller inte. Eftersom jag nu inte är det har jag inte den relationen till deras tradition att jag kan avgöra det. Något heltäckande skulle jag dock inte ta på mig.
I förrgår (?) såg jag ett halvt TV-program om en familj som följde islam. Tyvärr missade jag ju början men fick intrycket av att mamman ville göra en dokumentär där hennes dotter skulle få förklaringar och argument för att börja bära slöja.
Bland annat tog hon med sin dotter till träffar med andra kvinnliga muslimer, där en del bar slöja och en del inte. De diskuterade sina val öppet och även hon som ansåg att Koranen påbjuder slöja poängterade att muslimer inte har rätt att säga till varandra hur de ska klä sig - inklusive slöjbärandet.
(Den delen fick mig att längta efter att få vara med en grupp kvinnor som kommit långt i sitt andliga sökande - som kanske till och med skulle säga att de kommit hem. Vilken lisa att sitta och dela det innersta i det heliga med andra och fördjupa det tillsammans - oavsett andlig/religiös tradition. Och att inte behöva tycka lika om allt för det.)
Nåväl, det intressanta var slutklämmen i programmet. Dottern är säker på att hon kommer att bära slöja en dag, men hennes mamma beslutar sig för att ta av sin. Hon är nu säker på att hennes Gud finns i hjärtat och att slöjan inte tillför just henne något.
En andlig resa skildrad med respekt.
Och jag känner stor respekt för denna modiga kvinna som omvärderar sina ställningstaganden och vinner ett djupare förhållande till sin Gud.
/Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar