Var tvungen att skicka detta till Hanna Fahl angående hennes recension av Robyns konsert i DN 29/3 - eller var det ett fritt val?
Hej! Jag har tänkt på en grej...
Så här skriver du i recensionen: Filmens existentiella frågor kring vad det innebär att vara människa ekar i Robyns hela uttryck. På skivan kan tematiken ibland kännas alltför förenklad, som i "Fembots" robotar-har-också-känslor-text.
Tvärtom!
Som sommarpratare berättade Robyn om en abort. Hon sa bland annat (kanske inte ordagrannt, jag gör mitt bästa) : Jag är inte emot abort, men inte för det heller. ---- Det blir så tydligt vad man är till för. Kroppen anpassar sig så fort.
För ganska länge sedan hörde jag Robyn kommentera just Fembot på radio och då återkom hon till att det inte är helt enkelt med vad man är programmerad för (ungefär).
Jag är mamma. Min moderskärlek är "programmerad" för att vårt släkte ska ta hand om sin avkomma och föra arten vidare. Är då min kärlek "äkta"? Är den mindre värd för att jag ska känna så för min son?
Vissa av mina egenskaper kan härledas till att jag är kvinna, vissa är genetiskt betingade - är jag en fembot?
Många fördomar och jämlikhetsbrister grundar sig på att det skulle finnas vissa egenskaper som är kvinnliga. Ibland behandlas jag på ett visst sätt just för att jag är kvinna - kan vissa av dessa fördomar vara sanna?
Vilka pådyvlade egenskaper har män, Manbots?
Är alla människor mer eller mindre "robotar"? Kan vissa av dessa inprogrammeringar rent av vara av godo? Kan vi bortse från det?
Tematiken i Fembots är för mig inte förenklad - den är preciserad och intressant, tankeväckande.
Varför du skulle vara intresserad av vad jag tycker har jag inte en aning om, men någonstans djupt inne har jag ett behov av att berätta detta för dig - skum "programmering".
Vänliga hälsningar,
Emma Helgesson
/Emma
Själv har jag mycket svårt att förstå denna ständiga uppdelning vad gäller just KÖN som det enda avgörande vad gäller varje individs mänsklighet, eller upplevelser också i andligt hänseende. Om vi ska hålla fast vid det här med hedendomen, som ju jag själv tillhör, så retar jag mig en smula på dessa hedningar som alltid, jämnt och ständigt skall tjata om just "gudinnan" eller guden som det enda avgörande och det enda saliggörande. Jag menar - alla är vi väl som människor just individer, och varför då klumpa och kladda samman alla individuella gudinnor till just en enda stor gudinna, som du inte får förneka eller på något sätt titta bort ifrån, det allra allra lilla minsta, precis som kön eller "gender" vore det enda som avgjorde själva andligheten...
SvaraRaderaFör mig, rent personligen är det lättare att tro på exempelvis Idun, Frigg (som man väl gärna kan åkalla vid barnsbörd och dess komplikationer) samt Hel, Idun, Skade, Gerd osv - men jag ser alla dessa som individer, lika mycket som de manliga gudarna - att klumpa ihop dem till en enda gestalt, som aldrig någonsin funnits eller dyrkats i verkligheten (annat än av Maria Gimbutas i Litauen, och några förvirrade extremfeminister) skulle kännas fel, ja oäkta på något vis - ungefär som att klumpa ihop alla kvinnor på hela jorden till en, och sen säga "jamen nu måste du känna såhär, nu måste du vara såhär" till varenda kvinna, man möter på gatan, internet eller tillvaron... det vore ju, strängt taget, inte så klokt, och förmodligen en förolämpning eller omedveten generalisering, om någon gjorde så...