torsdag 11 februari 2010

Lex Maria för socialtjänsten

I veckan har det stått i tidningarna att man funderar på att införa en Lex Maria-lag för socialtjänsten gällande barn och ungdomar.
Självklart är det bra att man blir skyldig att anmäla missförhållanden - men varför ska inte detta också gälla vuxna?

Jag har en fundering som grundar sig i erfarenheter från mitt arbete med hemlösa missbrukare.

Om man har diskuterat LVM (att tvångsvårda någon) för en person och detta nekats pga av ekonomiska skäl och personen inte långt senare dör av sitt missbruk och sina levnadsförhållanden - borde inte detta utredas?
Om vi som arbetar på boendet och ser personen varje dag förespråkar LVM, deras socialsekreterare håller med, men dennes chef säger nej - ska man inte kunna utkräva ansvar för dödsfallet?

I de flesta organisationer och företag utvärderar man och lär sig av sina misstag.
Detta borde i högsta grad anammas av socialtjänsten som arbetar med människor.

Själva boendet har nu flyttat.
19 platser har blivit 69.
Från att ha varit minst två personal på 19 boende ska vi nu kvällar och helger vara tre personal på 69 boende.
Stockholms stad klappar sig själva på axeln då de lyckats i det närmaste halvera dygnskostnaden per plats - att de i samma slag gör det närmast omöjligt att bedriva en meningsfull verksamhet då denna bygger på personlig kontakt och ömsesidigt förtroende nämns inte.

Allt är nytt och det är en smått kaotiskt inkörningsperiod förstås - men bemanningen är tyvärr inte tänkt att öka bara för att flyttlådorna töms.

/Emma

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar