Det känns skönt att kunna säga: jag är bra.
Jag är bra på att skriva. Jag är bra på att laga mat. Jag är bra på karate.
Utan att jämföra med andra.
Jag blir aldrig bättre för att någon annan är mindre bra. Jag mår inte bättre av att trycka ner någon annan och höja mig på någon annans bekostnad.
Att ständigt kommentera andra och jämföra är bara ett sätt att hålla distans och hänge sig åt illusionen att livet är uppdelat i "vi" och "dom".
Om jag är bra på att skriva och Du på att måla kan vi lysa som två solar bredvid varandra och sprida dubbelt så mycket ljus.
Om jag istället påpekar att Du inte kan skriva tar jag lyskraft ifrån Dig, kanske blir Du mörkret jag placerar Dig i, kanske blir Ditt mörker kvar långt efter att min sol slutat brinna.
Jag är bra. Alla andra också. Jag behöver inte ens veta på vad för att veta att det är så.
/Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar