Men va faan Hudiksvall...

Vi hade ju börjat komma överens trodde jag.
Jag har till och med talat väl om dig inför min nya stad, du vet, tiden går,
städer växer upp och förändras.

Men nu har du varit riktigt taskig igen.
Smugit dig in på jobbet och skvallrat om saker jag inte trodde du höll på med längre.

Jag vill inte träffa killar som föddes ett decennium efter mig och berättar att du fortfarande inte har en aning om hur man tar hand om ungdomar på glid.
När ska du lära dig?

Varför ska jag behöva ha det gemensamt med hemlösa, tunga missbrukare i Stockholm att vi båda föddes i din glada stad?

Varför skulle han behöva växa upp med missbruk?

Varför ska jag få höra att unga hos dig nu hoppar framför tåg eller från höga hus? På min tid var det andra sätt...

Vad faan Hudiksvall... nu är jag besviken och riktigt jävla ledsen för din skull.

Vill du fortsätta vara en stad där man vänder ryggen till istället för att stötta?
En stad där man fördömer lättare än hjälper?

Vi kan väl säga så här, jag hör av mig om det är något, ok?
Sök inte upp mig igen.


/Emma