Bruno K.

Jag blev som nästan glad, och lite överraskad när jag läste dikten "Framme".
Om ett sommarhus som längtat lika mycket som besökarna. Varmt. Lätt.
Fann den i samlingen "Svart som silver" i bokhandeln, gav bort boken och skulle lyfta mitt eget exemplar ur bokhyllan när jag kom hem.

Men, naturligtvis inte... hittade bara "Dimman av allt".

Nåväl, slog upp en sida på måfå.

*

i din hand
låg skärvorna av en älva
dörren var stängd
rullgardinen nerdragen
och när du lyfte upp hennes hjärta
när du höll det försiktigt
längst ut på din fingertopp
kämpade det fortfarande
blinkade i mörkret
gav ifrån sig små ljud

Asch, och jag som ville ha ett sommarhus...
Nytt försök.

Flickan

värmen
lukten av avgaser
och matrester
tränger in från gatan
och hon håller armarna över täcket
sträcker dom rakt ut framför sig
och morgonljuset kommer åt
trär på henne ett tunt linne
genom tyget syns
fläckarna i hennes hud
avlånga ärr
från män med plånböcker
män som stigit av i hettan
ute på flygplatsen
och redan tänkt ut i vilka ställningar
dom ska vittja henne på liv
redan i tankarna kastat
sina krokar och drag genom hennes kropp
och kunnat slappna av igen
ägnat sej åt annat
öppnat en tidning
känt ett stort lugn inom sej

Naturligtvis...
Slår ihop boken och ställer tillbaka den i hyllan.

/Emma