Höstdagjämning och fullmåne

Det är dags att tacka för sommaren. Att glädjas åt skörden och släppa taget.

Vi går in i mörkertiden. Vänder blicken in mot oss själva, in mot mysteriet.

Gammelmormor Fullmåne lyser i natt. Också hon ska vända tillbaka. Det cykliska utanför och innanför.

Det är tid för annat nu.
Dagen och natten lika långa inför skiftet.

Jag tackar dig Gudinna för löftet som är våren, för överfödet och det vilda växandet som är sommaren, för stigen mot mörkret som är hösten och för mörkret i mörkret som är vinternatten.

Av Jord är jag kommen, till Jord skall jag återvända.

/Emma