Diktsamling början

Det här är början. På en samling jag inte kommer att skriva klart.
Jag kan inte ge de här människorna den gestaltning de förtjänar. Min mening var aldrig att brista i respekt eller att skriva mig själv som någon jävla relief.
Men jag misslyckas.

Dikterna som ibland är under konstruktion, ibland färdiga, publiceras här för det mesta i bokstavsordning. De grundas i mitt arbete med hemlösa missbrukare. Den psykiska ohälsan är vanligtvis grunden till missbruket, en självmedicinering, eller en biverkning av densamma.

Jag kunde aldrig skriva om den kvällen när NN sa att han hade så ont i magen innan jag gick hem. Jag kunde aldrig skriva om hur det var att hitta honom död dagen efter. Jag kunde aldrig skriva någon av mina medmänniskor rättvisa. Kanske kan vi en dag respektera de människor som samhället svikit på riktigt. Kanske kan samhället göra sitt bästa för dem någon gång igen.

Jag publicerar en text om dagen tills de tar slut.

/EH