XXXIV

så länge mitt hjärta slår

slår hans hjärta


så länge jag andas

andas han


när jag slutar

kommer det andra efter mig

Ha ha!
när jag dör
dör den sista som minns honom

The. Fucking. End.


/EH

XXXIII

en skör dag

tar jag rygg

på den vänligaste mannen


han som

tagit omständigheterna i hand

och ger mig ett

leende när han ser att jag

behöver det


/EH

XXXII

att se någon målmedvetet

supa ihjäl sig

är vidrigt


månad för månad

vecka för vecka

dag för dag

timme för timme


visst, det ingår i arbetsbeskrivningen

men jag vägrar sopsortering

det finns ingen jävla human waste.



/EH

XXXI

vi städar
han skapar fria ytor


går in i lämnade rum
torkar svett och mardrömmar med
mirakeltrasan


sopar ilskna skärvorna ur duschen
vädrar ut fingeravtryckens smetiga ångest


vi andra
sopar dammråttor och moppar kaffefläckar
vi har alla våra begränsningar


/EH

XXX

de unga männen

de som fortfarande avancerar

hårda hårdare

har alla tur


det kommer aldrig att hända dem


aldrig

bli patetiska figurer

som förnedrar sig för en sil

hårt hårdare

de har alla tur


/EH

XXIX

här, i de förvrängda verkligheternas hus

har alla sin egen sanning


vissa dagar studsar orden

regler

respekt

gränser


eller landar helt fel

i ett barns öra


sekunden efteråt

i en beväpnad man



/EH

XXVIII

jag hör aldrig någon säga:

en levande kropp


kan vi inte, åtminstone

försöka

fast jag vet inte längre

mina döda är så lätta nu

de svävar omkring mig

det är bättre än att ha dem

under jord



/EH

XXVII

äkta vara


stanna om du är äkta

var sann hur du än är

det enda du kan vara


den som hört alla lögner

sagt alla lögner

vet när det kommer en till



/EH

XXVI

protest


jag hoppas att det är viktigt
eftersom jag skriver
jag hoppas att det är viktigt
eftersom jag minns hur likfläckarna


hade jag orkat skulle jag ha skrivit debattartiklar
lagt mig ner på offentliga platser
skrikit och slagit i marken med mina små nävar
tills en politiker i opposition fiskat upp min historia
blivit indignerad och bjudit på en Piggelin


/EH

XXV

(professionellt


det var inte professionellt
att jag sörjde så
att jag grinade så länge

jag förstår dom som sa att jag
borde jobba med något annat
men du hade vänligheten att förstå mig
och jag är kvar här, fortfarande)


/EH

XXIV

professionellt II



första gången sörjde jag hårt


andra gången var jag förbannad
på orättvisan


tredje gången kände jag empati
men hittade ingen skuld att fördela
eller också har jag blivit professionell



/EH

XXIII

osäkerhet



utanför huset var det klarhöst

inuti var luften tjockare än vanligt


någon hade svårt att gå till

rätt rum

och det var osäkert vems sprit

som låg i sandlådan



/EH

XXII

om

var hade du satt kniven
i halsen i magen?
om ingen lyckats stänga dörren
hade du fortsatt tills
allt var stilla

en vecka tidigare
bet du ihop när jag lade om din trasiga hand
sårspriten sved så in i helvete

jag undrade om du kunde
städa undan blodet själv
eller om du behövde hjälp
du hade förstås behövt hjälp
utanför min kompetens


/EH

XXI

mörkerseende


han som lärde mig se i mörkret

är numera

en mytisk person i mitt inre liv

en fast punkt


/EH

XX

med lampan tänd


över ett år sedan
jag hittade dig

i rummet jag somnade
den kvällen
sover jag fortfarande med lampan tänd

dörren på glänt
din kropps vinkel
bland soffkuddarna

i mitt huvud
mina ögon


/EH

XIX

låta dig komma in



suttit i den här stolen

sett den dörren öppnats


hundra gånger

tusen


registrerat vem som kommit in

och ibland

verkligen orkat se



/EH

XVIII

liv



håller minnet av dig

mjukt och varmt

i mina händer



inga bortförklaringar

inga generaliseringar

inget som kan tafsa på din värdighet

på din mänsklighet



blöt och blodig

som en nyfödd

som en två meter tung man

skitig av jord och kyla i regnet



du kunde inte heller tala

blicken fäste inte

jag borde ha blivit rädd

om ditt sköra liv



/EH

XVII

kontinuum

så länge mitt hjärta slår
slår hans hjärta
så länge jag andas
andas han

när jag slutar kommer det
andra efter mig
som navigerar efter en avlidens mening



/EH

XVI

kanyler


kanyler är vassa

violer är blå


se upp med vad fan det är

du sticker dig på



/EH

XV

inte här



det finns ingen poesi

i de smutsiga fotspåren

efter nakna mansfötter

när de leder

till hans lik




/EH

XIV

hösten


det var höst när Seppo dog
fast det var det inte för det var sommar

bara att jag grät när vassen stod grå runt sjön
och brunsvarta löv
och längre än så


/EH

XIII

hänsyn


jag kanske inte borde skriva dikter längre

för lite hänsyn får man ta


till oss röstberättigade

till de folkvalda

som beslutar vad ett LVM får kosta


/EH

XII

gravar


gravar, ett provisorium
för vad?

förfaller på grund av ointresse
grävs upp på grund av platsbrist

min aska häller du i en grop på vidderna
och håller tyst



/EH

XI

från loftsängen



från loftsängen
hänger en morgon 10-åringens arm ner

Error Error

innan jag vågar känna på handen
varm

ändå tvungen att klättra upp
för att höra honom andas




/EH

X

en hjälte



en ung man

söker upp sin missbrukande pappa

möter honom med respekt och empati



son, med den kärleken äger du världen

du bländar oss andra ingen chans att du

blir som oss


/EH

IX

eget boende



i kväll hade jag ett gott besked

genom tröttheten och tristessen

ditt leende


jag såg dig där som jag alltid borde ha sett dig

det är bara så mycket emellan




/EH

VIII

dödsfall


rutiner vid dödsfall:

lås dörren till rummet

informera kollegor

prata med chefen

dubbelkolla att du låst dörren

vänta på ambulans

berätta vad som hänt

vänta på polis

berätta vad som hänt

åk hem och krama barnen

läs en saga

släck lampan

somna

vakna

kolla att barnen andas

ligg i mörkret
och lyssna på deras andetag



/EH

VII

döda ting



går förbi döda ting

som är de dödas ting



letar efter flyttkartonger

med högtalare och engelsk valuta

lyfta flytta leta efter ordningen i pärmen

slutstädat förvaras slängs

om ingen bryr sig om telefonsamtalet



men bakom lådorna på hylla två i förråd tre

vet jag att de grät sig till sömns

när pappa försvann


/EH

VI

dom


– Var han en av dom?

– Ja, han var en av oss.


/EH

V

dåligt tecken


det är vanligtvis ett dåligt tecken

att jag skriver poesi


/EH

IV

boiler

Kanske det, men har du inte haft eget boende på 30 år är det en berättigad fråga:
Varför skulle man inte kunna värma mjölk i en vattenkokare?


/EH

III

blodsmitta


hur som helst skar jag mig på de blodiga skärvorna
när jag skulle städa upp efter dig


jag blev inte smittad
men ärret har jag kvar
som en tatuering med ditt namn


/EH

II

att falla


fallet från din egen position

från människa till en annan

från ditt befästa fort

till självförakt



/EH

I

armen

skulle lämna rummet
när du kallade på mig
ur funktion
registrerade jag ingen ingenting

men din öppna hand
med något böjda fingrar
en naken arm fortfarande
bara små fläckar av lik

hej, sa handen

och jag såg
hela din döda kropp
armen som fortfarande var en arm
och handen stämplade som negativ i hjärnan

trots att jag följde alla rutiner



/EH

Diktsamling början

Det här är början. På en samling jag inte kommer att skriva klart.
Jag kan inte ge de här människorna den gestaltning de förtjänar. Min mening var aldrig att brista i respekt eller att skriva mig själv som någon jävla relief.
Men jag misslyckas.

Dikterna som ibland är under konstruktion, ibland färdiga, publiceras här för det mesta i bokstavsordning. De grundas i mitt arbete med hemlösa missbrukare. Den psykiska ohälsan är vanligtvis grunden till missbruket, en självmedicinering, eller en biverkning av densamma.

Jag kunde aldrig skriva om den kvällen när NN sa att han hade så ont i magen innan jag gick hem. Jag kunde aldrig skriva om hur det var att hitta honom död dagen efter. Jag kunde aldrig skriva någon av mina medmänniskor rättvisa. Kanske kan vi en dag respektera de människor som samhället svikit på riktigt. Kanske kan samhället göra sitt bästa för dem någon gång igen.

Jag publicerar en text om dagen tills de tar slut.

/EH

Kan du läsa mina tankar?

En kär närstående har fastställt att det är omöjligt att följa med i mina associationer och tankar.
Kanske har jag ett ovanligt huvud, men är å andra sidan i ytterst gott sällskap.

Vår änglalika 6-åring yttrade följande uppkrupen i sin faders famn efter maten:

- Hur kan jag dra av din hud?

Lillsnuttan, jag förstår precis hur du tänkte.

/EH

Nytt år

Det nya året är skyggt, skräm det inte med löften eller storartade planer - sätt dig i trappen och låt året komma till dig...

Det förra året var hemskt. Vårt barn blev mycket sjukt och vi åkte in akut till det som blev början på en återkommande mardröm.
Samtidigt åkte en familj i bekantskapskretsen också in akut med sitt barn till sjukhuset.

Nu sitter vi här med ett nytt år och en frisk dotter.
Deras barn kom aldrig hem igen. Deras son dog och kommer aldrig hem igen.

För ett år sedan visste ingen av oss vad som skulle hända.
Jag går tyst för att inte skrämma det nya året. För att allt ska få vara som vanligt - för oss som fortfarande kan ha det som vanligt.

Jag önskar mig ingenting. Bara låt oss vara. Ta inget ifrån oss.

Sch... skräm inte det nya året. Låt det lugnt komma och gå.

Kanske slipper vi begrava ett barn.

/EH