Vintersolståndet

Bejakar jag ensamheten

upptäcker jag närhet överallt


Vänder jag helt om för att möta min rädsla

finner jag krigaren inom mig.


Öppnar jag mig för min sorg

hamnar jag i universums famn.


Accepterar jag tomheten

hittar jag en flödande fullhet.


Allt som jag flyr

förföljer mig.


Allt jag välkomnar

omvandlar mig


samtidigt som det självt också förvandlas

och dess strålande väsen träder fram i sin juvel-form.


Jag bugar djupt för upphovet till denna ordning.


För den som skapat denna mästerliga lek.


Att delta i den är min högsta sällhet.


Att ära dess uttryck - min djupaste andakt.


Tack Petra!
/Emma