Hej politiker! Socialtjänsten blöder...

...och vi med den - som personal alltså, men jag återkommer till detta.

Hemkommen från jobbet på ett lågtröskel/högtolerans-boende för hemlösa missbrukare, ofta med psykiska problem sitter jag och är bekymrad.
Det är jag ganska ofta efter jobbet, eftersom jag inte kunnat hjälpa någon eller ge det stöd jag velat - men i dag är jag, låt oss säga
djupt bekymrad.

Det dras in kan man säga.
Vi monteras ned kan man säga.
Människovärdet devalveras kan man säga.

Inte för att jag direkt sörjer att vi nu får betala för kaffet på jobbet,
det får säkert förvaltningsdirektör Hammar också,
men lite trivsel försvann nog där i alla fall.
Den där känslan att man ville måna en smula om personalen.

Å andra sidan pruttar man ju rent av på våra boende, så vem är jag att klaga.

Vi hade en läkare på plats varannan vecka förut - Borta! (Som 1-åringen säger.)
Vi hade en psykdoktor också på plats varannan vecka - Borta!

Det här var några av våra klienters enda chans att ha kontakt med sjukvården
eftersom de är i för dåligt skick att sköta den kontakten själva.

Ursäkta skrikandet men: FÖR ATT KLARA VÅR BUDGET MÅSTE VI HA 96% BELÄGGNING!
Var är förståelsen för målgruppen? Borta!

Vi kan inte dra ner på personalen av säkerhetsskäl - men allt annat ses som sagt över, och nu är vi på riktigt slak lina.

Maten beställs numera alldeles på portionen.
Portionen hos den catering-firma som vann stadens upphandling är 1,5 dl!
Vi har inte dagisbarn hos oss - 1,5 dl chili con carne till en vuxen man är liiite, lite.
Eller som vi fick säga vid lunchen i dag när folk ville äta - Borta!

Och maten är extremt viktig - kanske det enda positiva på hela dagen för vissa.
Det enda som minner om en dräglig tillvaro, en "normal" tillvaro man hade en gång...

Nu har vi istället för en trevlig samvaro med mätta magar en potentiell risksituation varje gång vi ska servera mat.

Detta är våra folkvaldas fel förstås. Budgeten för vårt boende är helt enkelt för lågt satt.
Innan året är slut skulle man kanske kunna säga - Borta!
Men i Stockholms Stadshus finns det ingen som bryr sig om de mest utsatta längre, jag menar, om man gjorde det skulle det ju inte se ut så här.

Då skulle vi ha mat att servera till de som bor hos oss - och faktiskt själva betalar en slant för det! - istället för att jag som i dag ska behöva ta en utskällning för att maten är slut.

En utskällning av en drogpåverkad man.
En utskällning som om jag har otur går över i fysiskt våld, just det, jag skulle ju återkomma till det, ja.
En av mina kollegor fick i en matrelaterad situation ta emot den boendes frustration i form av en käftsmäll.

Mat är viktigt.
Respekt för människors lika värde är viktigt.

Jag är djupt bekymrad över att den politiska majoriteten i Stockholm verkar tycka att man kan prutta på vissa människor och deras behov.

Men vem vet, efter nästa val kanske man kan säga om de politiker som styr i dag: Borta!

/Emma