onsdag 11 april 2012

Andlighet - till vad nytta?

Tankar efter en buddistisk påskretreat.

Jag tycker att buddistisk meditation är givande, utvecklande på ett påtagligt sätt för mig som person.

Men det är förvisso också så att jag inte kommer att bli buddist.
Det andliga vokabuläret är upptaget hos mig, andra ord är heliga för mig.

Och om buddismen inte är en religion utan en filosofi, undrar jag vad som gör en religion egentligen?
Här finns ju statyer av Buddha som man vördar, böner, ritualer, "förhållningsorder", tja - som i vilken annan religion som helst. Inget fel i det förstås.

Fast jag arbetar enligt den andliga krigarens princip, någonstans i trakterna av den nordliga mystikern med schamanens verktyg. Och goda verktyg hittar man både här och där!

Vad som fick mig att tröttna på (att hålla) schamanska ceremonier var mycket folks inställning. Eller föreställningar om energier som man kan använda till det ena och det andra - när nummer ett alltid bör vara att ställa sig själv i harmoni med jorden, allt levande och universum.
Inte använda till något, utan arbeta med sig själv i första hand.

Vad spelar det för roll om jag kan berätta om din framtid när du inte kan hantera livet här och nu?
Varför ska man störa de döda med frågor som man inte orkar ställa sig själv?

Den buddistiska sanghan (gemenskapen) tillhandahåller människor, metoder och stöd som praktiskt verkar för ett främja en etisk, medkännande livshållning.

Jag vill utvecklas.
Jag vill däremot inte tillhandahålla andliga skådespel för dem som inte orkar ta itu med det dagliga livet - här och nu, i den här kroppen, precis där du sitter.

/Emma

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar