XXIX

här, i de förvrängda verkligheternas hus

har alla sin egen sanning


vissa dagar studsar orden

regler

respekt

gränser


eller landar helt fel

i ett barns öra


sekunden efteråt

i en beväpnad man



/EH

XXVIII

jag hör aldrig någon säga:

en levande kropp


kan vi inte, åtminstone

försöka

fast jag vet inte längre

mina döda är så lätta nu

de svävar omkring mig

det är bättre än att ha dem

under jord



/EH

XXVII

äkta vara


stanna om du är äkta

var sann hur du än är

det enda du kan vara


den som hört alla lögner

sagt alla lögner

vet när det kommer en till



/EH

XXVI

protest


jag hoppas att det är viktigt
eftersom jag skriver
jag hoppas att det är viktigt
eftersom jag minns hur likfläckarna


hade jag orkat skulle jag ha skrivit debattartiklar
lagt mig ner på offentliga platser
skrikit och slagit i marken med mina små nävar
tills en politiker i opposition fiskat upp min historia
blivit indignerad och bjudit på en Piggelin


/EH

XXV

(professionellt


det var inte professionellt
att jag sörjde så
att jag grinade så länge

jag förstår dom som sa att jag
borde jobba med något annat
men du hade vänligheten att förstå mig
och jag är kvar här, fortfarande)


/EH

XXIV

professionellt II



första gången sörjde jag hårt


andra gången var jag förbannad
på orättvisan


tredje gången kände jag empati
men hittade ingen skuld att fördela
eller också har jag blivit professionell



/EH

XXIII

osäkerhet



utanför huset var det klarhöst

inuti var luften tjockare än vanligt


någon hade svårt att gå till

rätt rum

och det var osäkert vems sprit

som låg i sandlådan



/EH