Kväll
där jag växte upp
ter sig gångvägen till stan nu
mera mörk
än ljus
framtiden redan utforskad
natten tar över
gatlyktornas försök till tröst
/Emma
lördag 27 april 2013
tisdag 5 februari 2013
Fotismer
En bok man inte vill missa av Peter Lucas Erixon.
Det här till exempel:
"Attityd", det säger de men menar ingenting.
Respekt, säger de också men menar rädsla.
Ställ dig nu på knä och be din egen nakna bön
Bara för att det, verkligen, kanske inte finns
ett riktigt hopp för världen längre
måste man inte överge sin anständighet,
en vredgad inre resning, en villighet att offra något
för vem som än står intill.
Jag läser det igen och igen. Min tro på ett riktigt hopp för världen blir bekräftad just när jag läser detta.
Beställ på www.trombone.se
/Emma
tisdag 22 januari 2013
Villkorslös kärlek...
...är vi mäktiga?
Kanske inte i vilken relation som helst.
Eller, kanske är det där den är viktigast, just i vilken relation som helst - till vem som helst.
Människokärlek. Medmänniskokärlek. Sådan kärlek som inte söker något för sig själv utan gäller alla som en grundton i ens liv.
Är vi mäktiga det?
Eller är det ängslan att inte få något tillbaka som gjort folk rädda och snåla.
Är de vanan att bedöma och döma alla som kommer i sin väg som separerat oss från vår tillhörighet i människosläktet.
Att bry sig om sina medmänniskor och bortse från brister som troligen också finns hos oss själva, vem lär ut det nu för tiden?
Vem praktiserar vänlighet?
Den villkorslösa kärleken hittar man enklast hos föräldrar gentemot barnen.
Enklast när barnen är små.
Men jag tänker så här, om man inte fortsätter älska sina barn i vått och torrt, vem ska då göra det?
Det betyder inte att man stöder alla deras handlingar, men det betyder att man aldrig glömmer grundtonen som fanns en gång. Inte vänder ryggen till.
Om då ens barn gör något fruktansvärt och får tillbringa långa år bakom lås och bom?
Då hoppas jag att föräldrarna är mäktiga att låta grundtonen ljuda vidare, att älska människan (och fördoma brottet).
Om föräldrarna inte är mäktiga hoppas jag att personalen på anstalten är mäktiga att med respekt och medmänsklighet möta den som sitter där.
För den som inte blir älskad, inte respekterad, inte sedd som en människa kommer en dag att sluta vara det. Och har man blivit av med sin mänsklighet blir världen aldrig ens vän igen, då är vi alla förlorare.
Alla måste ha någon som håller en kvar, ett litet hopp om att livet kan vända igen.
Se människan.
Möt människan.
Om inte med kärlek så med orädd vänlighet - här finns inget att förlora, men mycket för människosläktet att vinna.
/Emma
Kanske inte i vilken relation som helst.
Eller, kanske är det där den är viktigast, just i vilken relation som helst - till vem som helst.
Människokärlek. Medmänniskokärlek. Sådan kärlek som inte söker något för sig själv utan gäller alla som en grundton i ens liv.
Är vi mäktiga det?
Eller är det ängslan att inte få något tillbaka som gjort folk rädda och snåla.
Är de vanan att bedöma och döma alla som kommer i sin väg som separerat oss från vår tillhörighet i människosläktet.
Att bry sig om sina medmänniskor och bortse från brister som troligen också finns hos oss själva, vem lär ut det nu för tiden?
Vem praktiserar vänlighet?
Den villkorslösa kärleken hittar man enklast hos föräldrar gentemot barnen.
Enklast när barnen är små.
Men jag tänker så här, om man inte fortsätter älska sina barn i vått och torrt, vem ska då göra det?
Det betyder inte att man stöder alla deras handlingar, men det betyder att man aldrig glömmer grundtonen som fanns en gång. Inte vänder ryggen till.
Om då ens barn gör något fruktansvärt och får tillbringa långa år bakom lås och bom?
Då hoppas jag att föräldrarna är mäktiga att låta grundtonen ljuda vidare, att älska människan (och fördoma brottet).
Om föräldrarna inte är mäktiga hoppas jag att personalen på anstalten är mäktiga att med respekt och medmänsklighet möta den som sitter där.
För den som inte blir älskad, inte respekterad, inte sedd som en människa kommer en dag att sluta vara det. Och har man blivit av med sin mänsklighet blir världen aldrig ens vän igen, då är vi alla förlorare.
Alla måste ha någon som håller en kvar, ett litet hopp om att livet kan vända igen.
Se människan.
Möt människan.
Om inte med kärlek så med orädd vänlighet - här finns inget att förlora, men mycket för människosläktet att vinna.
/Emma
torsdag 29 november 2012
Lilla hjärtat, kränkningar och bokhoror
En klok vän hävdade i dag att bilden av Lilla Hjärtat är rasistisk.
En annan klok vän hävdade att den inte är det.
Båda hävdar att man måste lyssna till den som känner sig kränkt. Ingen av dem skulle använda n-ordet.
Svenska Akademiens ordlista: neger (kan uppfattas som nedsättande)
person med mörk hy och afrikanskt ursprung.
Nå, vi är väl överens om att det är nedsättande och kränkande och använder därför inte ordet.
Ett annat ord i Svenska Akademiens ordlista: hora (starkt nedsättande) prostituerad kvinna.
Ändå används det, hör och häpna - och accepteras av samma grupp som så högljutt debatterar Lilla Hjärtat.
Gruppen Bokhora har suttit i morgonsoffor, på bokmässor, uttalat sig i tidningar osv.
Jag tar det igen för säkerhets skull: hora (starkt nedsättande) prostituerad kvinna.
Men om man kränker den som tystad av skuld och skam inte har någon egen röst, då behöver tack och lov inte andra kulturarbetare lägga sig i.
Här ett litet intressant klipp från Bokhoras hemsida:
Namnet Bokhora är sammansatt av två ord. Ordet bok som betyder ”samling av (i ena kanten) hopfästa/sammanhängande blad” 0ch ordet hora som sägs härstamma från det urgermanska khoraz som betyder ”den som åtrår”. Vår definition av en bokhora är således en man eller kvinna som utan begränsningar eller betänkligheter omfamnar och slukar alla slags texter, helst i bokform.
Det har förekommit diskussioner om vårt namnval och vi vill, apropå dessa, dementera att vi har valt namnet för att väcka uppmärksamhet eller för att ”ta tillbaka” ordet hora. Däremot är vi övertygade om att vi inte kan förändra situationen för en utsatt grupp i samhället genom att tabubelägga dess smädeord. Vi efterlyser naturligtvis en samhällelig attitydförändring när det gäller såväl rätten till sin egen kropp som kränkningar, men vi har ingen ambition att genomföra den här.
Bokhororna har alltså en definition av "bokhora" som inte har med Svenska Akademiens förklaring till ordet hora att göra.
Deras inställning till att använda smädesord är också lite annorlunda "Däremot är vi övertygade om att vi inte kan förändra situationen för en utsatt grupp i samhället genom att tabubelägga dess smädeord."
Så n-ordet är också ok?
I alla fall om jag skapar ett eget sammanhang. Exempelvis "När jag kom hem från charterresan var jag en solneger." Min definition av "solneger" är vackert färgad av solen.
Vänta nu, har inte vissa medlemmar ur ett politiskt parti med lite udda åsikter just skapat sådana ord.
Undrar om Bokhororna tycker att vi ska tabubelägga dessa smädeord eller hylla den kreativa processen?
Vissa medlemmar ur det här partiet har också lite egna definitioner av ordet "invandrare" - vissa jag inte ens visste fanns tills en viss affär rullades upp för någon vecka sedan.
Men vad spelar allt detta för roll?
Att profitera på en utsatt grupp är BARA ok om den gruppen inte har någon egen röst att protestera med, kom ihåg det.
Skit i att jag är kränkt.
Skit i att jag är sårad.
Men nästa gång du ser den läsande gruppen i media, prova att byta ut h-ordet mot n-ordet och se om kaffet fortfarande går lika lätt att svälja.
Jag tar det en gång till:
Svenska Akademiens ordlista: hora (starkt nedsättande) prostituerad kvinna.
/Emma
En annan klok vän hävdade att den inte är det.
Båda hävdar att man måste lyssna till den som känner sig kränkt. Ingen av dem skulle använda n-ordet.
Svenska Akademiens ordlista: neger (kan uppfattas som nedsättande)
person med mörk hy och afrikanskt ursprung.
Nå, vi är väl överens om att det är nedsättande och kränkande och använder därför inte ordet.
Ett annat ord i Svenska Akademiens ordlista: hora (starkt nedsättande) prostituerad kvinna.
Ändå används det, hör och häpna - och accepteras av samma grupp som så högljutt debatterar Lilla Hjärtat.
Gruppen Bokhora har suttit i morgonsoffor, på bokmässor, uttalat sig i tidningar osv.
Jag tar det igen för säkerhets skull: hora (starkt nedsättande) prostituerad kvinna.
Men om man kränker den som tystad av skuld och skam inte har någon egen röst, då behöver tack och lov inte andra kulturarbetare lägga sig i.
Här ett litet intressant klipp från Bokhoras hemsida:
Namnet Bokhora är sammansatt av två ord. Ordet bok som betyder ”samling av (i ena kanten) hopfästa/sammanhängande blad” 0ch ordet hora som sägs härstamma från det urgermanska khoraz som betyder ”den som åtrår”. Vår definition av en bokhora är således en man eller kvinna som utan begränsningar eller betänkligheter omfamnar och slukar alla slags texter, helst i bokform.
Det har förekommit diskussioner om vårt namnval och vi vill, apropå dessa, dementera att vi har valt namnet för att väcka uppmärksamhet eller för att ”ta tillbaka” ordet hora. Däremot är vi övertygade om att vi inte kan förändra situationen för en utsatt grupp i samhället genom att tabubelägga dess smädeord. Vi efterlyser naturligtvis en samhällelig attitydförändring när det gäller såväl rätten till sin egen kropp som kränkningar, men vi har ingen ambition att genomföra den här.
Bokhororna har alltså en definition av "bokhora" som inte har med Svenska Akademiens förklaring till ordet hora att göra.
Deras inställning till att använda smädesord är också lite annorlunda "Däremot är vi övertygade om att vi inte kan förändra situationen för en utsatt grupp i samhället genom att tabubelägga dess smädeord."
Så n-ordet är också ok?
I alla fall om jag skapar ett eget sammanhang. Exempelvis "När jag kom hem från charterresan var jag en solneger." Min definition av "solneger" är vackert färgad av solen.
Vänta nu, har inte vissa medlemmar ur ett politiskt parti med lite udda åsikter just skapat sådana ord.
Undrar om Bokhororna tycker att vi ska tabubelägga dessa smädeord eller hylla den kreativa processen?
Vissa medlemmar ur det här partiet har också lite egna definitioner av ordet "invandrare" - vissa jag inte ens visste fanns tills en viss affär rullades upp för någon vecka sedan.
Men vad spelar allt detta för roll?
Att profitera på en utsatt grupp är BARA ok om den gruppen inte har någon egen röst att protestera med, kom ihåg det.
Skit i att jag är kränkt.
Skit i att jag är sårad.
Men nästa gång du ser den läsande gruppen i media, prova att byta ut h-ordet mot n-ordet och se om kaffet fortfarande går lika lätt att svälja.
Jag tar det en gång till:
Svenska Akademiens ordlista: hora (starkt nedsättande) prostituerad kvinna.
/Emma
måndag 29 oktober 2012
Vägmärken
Dag Hammarskjölds bok Vägmärken försöker verkligen säga något till läsaren, den vill något.
"Denna obotliga drift att tillägna sig - att i krassaste mening med sig införliva - mediet för skönhetsupplevelsen.
Liksom bergtrollet vill vi äta prinsessan - för att ständigt på nytt göra bergtrollets erfarenhet.
Vi plockar blomman.
Vi pressar kropp mot kropp - och förinta den mänskliga skönhet som är kroppens blott genom en linjernas besjälning, oåtkomlig för fysisk beröring."
Läs Vägmärken.
Plocka inte blomman.
/Emma
"Denna obotliga drift att tillägna sig - att i krassaste mening med sig införliva - mediet för skönhetsupplevelsen.
Liksom bergtrollet vill vi äta prinsessan - för att ständigt på nytt göra bergtrollets erfarenhet.
Vi plockar blomman.
Vi pressar kropp mot kropp - och förinta den mänskliga skönhet som är kroppens blott genom en linjernas besjälning, oåtkomlig för fysisk beröring."
Läs Vägmärken.
Plocka inte blomman.
/Emma
måndag 2 juli 2012
Livets längtan efter sig självt
...har manifesterat sig.
Stark, vacker och ljuvlig.
Och när den väl manifesterat sig här ute hos oss efter nio månader funderar jag igen - hur är det möjligt?
Visst finns det mirakel.
/Emma
fredag 4 maj 2012
Gravid på tunnelbanan
Jag vet att det är för att jag ser så smärt och alert ut.
Men jag skulle ändå uppskatta att få sitta på tunnelbanan när det är tio dagar till beräknat nedsläpp.
Hallå Stockholm!
/Emma
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)